Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Utom Lya fick Stellan vid denna tid också något annat, som mycket upptog hans tankar: han fick en religion. Det var en gåva, som bragtes varje kväll med Mörkret, all religiös känslas stora stammoder. Hans religion fyllde honom med skräckinjagande syner, som kom honom att bäva, gråta och till sist skrika högt på hjälp. Helst skulle han ha velat vara utan religion.
Från sitt fönster kunde nämligen Stellan se ett stycke in i stallet. Efter en lyckad scen med Köttlund tänkte Stellan hela eftermiddagen på rabulisterna. Hur vågade de ? Och hur kunde de hitta på det? Han beundrade dem. Och han fruktade dem också, på grund av deras mod, styrka och uppfinningsrikedom. Nej, han skulle aldrig kunna göra det. Han skulle aldrig ha kunnat hitta på något sådant.
Stellan stannade: Vem har sagt det? Det har pappa själv sagt vid frukosten. Stellan gick tyst och långsamt förbi Göran fram mot skolan. Han var svarslös. Skulle det aldrig bli något slut på dessa bittra förödmjukelser? Skulle han alltid behöva leva i denna underlägsenhet?
Åkanten var redan belagd med tumstjock is, vit som surmjölk och med vissnade vass stickande upp som skäggstubb. Men längre ut låg rännan med ett tunt, stålsvart istäcke. Kalle hade plockat fickorna fulla av stenar av olika storlekar. De gingo ända fram till strömfårans kant. Kalle kastade stenarna ut över den nattgamla isen och lyssnade till tonen, han fick till svar. Stellan sade ingenting.
Saken förhöll sig så, att Kerstin bland många andra böner varje kväll lät honom läsa en, som lydde: "Fattigdom och rikedom giv mig icke, men låt mig min särskilda del av spis få." Stellan stannade ibland framför spisen ute i köket och undrade vilken del han skulle få. Helst skulle han vilja bli ägare till bakugnen: ur den kom äppletårtan, sockerbullarna och småbröden.
Det var alltså ingenting annat att göra än att tro. Stellan fick ej vara med inne, när hans mor kläddes till den sista vilan. Men han var inte otålig över att det tog så lång tid. Han förstod, att när hon skulle vila så länge, behövdes det särskilda anstalter. Ja, det var underbara dagar, högtidliga och spännande. Det fanns endast en sak, som störde. Och det var hans mor.
Stellan hörde henne öppna locket på pianot och så Han satt alldeles orörlig och stirrade på den tomma bakelseassietten. Han hörde inte alls på, vad eller hur hon spelade. Hans hud hettade som den gjort en gång han haft nässelfeber. Nu slutade hon. Men någon vid ett bord vid fönstret sade: Spela en bit till. Rose spelade en bit till.
Någon på fullt objektiva och ofrånkomliga fakta baserad rangskala hade tyvärr ej kunnat upprättas mellan dem. Stellan visste ej vad Axel i grund och botten tänkte om honom. Ansåg han honom i grund och botten vara en skit? Eller vad?
Både när de kommo och gingo, bugade han sig mycket djupt för dem, så djupt, att de sade till hans mor: Tänk en sådan snäll och artig kavaljer han redan är. Efteråt gick Stellan ut i köket och sade: Jag är en snäll och artig kavaljer. Hin tro't, sade Ida. Men då blev gamla Kerstin ond: Inte får hon säga sånt, när barnet hör det. Men Ida svarade: Åja, vänta han. Världen tämjer honom nog.
Stellan räckte Kalle sin hand och sade: Nu ha vi gjort fostbrödralag å dä ä för livet. Kalle nickade. Det blev tyst. Det sprakade i kaminen. Stellan kände det, som om han inträtt i ett nytt och högtidligt skede av sitt liv. Nu hade han en vän, en riktig vän. Världen hade på något sätt förenklats. Han var ej ensam längre. Han var två. Han hade blivit starkare.
Dagens Ord
Andra Tittar