Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Och han själv, Stellan, vad skulle det bli av honom, mera än det att han skulle brottas med höga och vanskliga uppgifter, livets gåta och mening? Han hade redan en bitter känsla av att sysslandet med mänskotankens högsta problem ej enbart skänker glädje. Nietzsche hade blivit vansinnig på kuppen. Fröding satt redan på hospital.
I stället för att söka återvinna sitt förtroende drog sig Stellan tillbaka. Och det betänkligaste i hans reträtt låg däri, att han ej kunde tillvita sina kamrater att ha begått någon orättvisa. Han kände sig ej kränkt.
Och plötsligen ropade hon: Tyst med klinket där inne! Nu ska vi be Stellan Petréus läsa en dikt. Han blev blodröd i ansiktet och mumlade någonting till svar. Jo det kan ni visst det! Ni har suttit tyst hela kvällen! Vi har alla gjort, vad vi kunnat. Rose har spelat. Jag har sjungit. Kalle har berättat sina rövarhistorier. Nu är det er tur! Och plötsligen fick Stellan mod.
Utan att förstå vad den innebar, greps han av dess känslofrossande nyromantik, de melankoliska drömmerierna, smärtan, nyckfullheten. Han kände, hur svårmodigt allting var, livet, kärleken, i synnerhet kärleken... Men det var ett skönt och lyckligt svårmod, det estetiska svårmodet inför skönheten, vi längtande ana... Dagen efter trettondagen reste Kalle. Stellan saknade honom inte.
Ja, men mamma, jag tänkte bara berätta, att när Stellan skulle gå i skolan morronen efter, så sto Köttlund i porten och fick tag i nacken på Stellan och klådde honom och sa: djävla häraskrivare, jag har sprungit hela natt Nu ä det tillräckligt med detaljer. Kalle slutade. Alla skrattade, fru Davidson så att hennes byst hoppade. Och samtidigt suckade hon: Sådana rackerunger! Sådana rackerunger!
Han banade sig väg ur skaran och räddade sig in bakom en dörr på vilken det stod: VII:2. Efter frukostlovet fick emellertid Stellan veta, vad sjundeövristen sagt. Han hade yttrat sig på följande sätt: De sprack skändligt både prästen och Boberg. De resonerade som barnrumpor båda två. Uttalandet fyllde Stellan med en hopplös förtvivlan.
Göran svarade: Inte ska du bli kär i henne. Känner du inte, att hon luktar hedniskt blod. Men då blev Stellan förgrymmad. Han skrek: Det va en djävla lögn. Hon luktar gott. Hon luktar eau-de-cologne.
Stellan följde honom med blicken: Ja vet att ja gör er emot, men Tjo-oo, det kan du väl få Då kan ja få anmäla mig på rektorsexpeditionen i dag? Tja, det går visst för sig det ser jag inte något särskilt Stellan bugade sig högtidligt och sade med säker och varm röst: Tack, kära pappa. Nu vände sig kaptenen om och såg på honom: Vad är det som gör att du ändrat dig?
Å så säger vi inte nåt annat. Nä. Men det gick ej, som Kalle tänkt. Stellan uppfyllde sin del av rollen. Men repet, frågade rektorn. Var fick ni det ifrån? Dä hade Kalle med sig. Hade ni kommit överens om att ni skulle gå över ån eller var det händelsevis, som Möller hade ett rep med sig i fickan? Stellan började skruva på sig. Bär Möller alltid ett rep på sig i fickan? Svara, Möller! Nä äää.
Kalle skildes från sin familj, gick fram till honom, drog av sig handsken, skakade hand och sade: God da, god da, Stellan, här går du fortfarande och traskar. Ja, sade Stellan. Farmor ä sjuk, så det blev ingen resa till Lund. Ja, det va inte på det viset jag menade det. Jag menar, att här går du ännu och traskar. Stellan nickade. Kalle hade rätt!
Dagens Ord
Andra Tittar