United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och i samma ögonblick hon insett, att en direkt attack var lönlös, sökte hon anfalla honom från en annan sida. Hon behövde ej söka efter den taktiska punkten. Det fanns Stellan. Han var det enda verkliga barnbarn, hon ägde. Om olycksfågeln Erik hade några barn visste hon inte. Och hela hennes liv hade varit en enda lång uppfostringsprocess.
Och när han blåste i den kom det ett så hemskt ljud som när man ropade bo-o nere från källaren. Inför den synen höll Stellan andan av spänning så länge, att han blev alldeles blodröd i ansiktet. Plötsligen sade hans farmor: Men mitt kära barn, du är ju alldeles våt. Vi måste byta på dig. Hon ville ta honom med sig in i barnkammaren.
Stellan satt vid skrivbordet, egendomligt tom och öde, medan han mumlade för sig själv: En sån idiot! Har den inte en skruv lös, så vore det väl fan! Ibsen! Apotekare! Ä mänskor fullkomligt galna! Axel kom ej mera tillbaka... Men innan dess hade någonting annat hänt. På sommaren hade den gamle majoren samlats till sina grevliga fäder.
De sågo upp mot Kerstins fönster, och då de fingo syn på Stellan, vinkade de åt honom att komma ned. Men han skakade på huvudet och pekade på sina kläder. Då kommo de längre in på gården och gjorde ett nytt tecken åt honom att öppna fönstret. Och det gjorde han. Det var Agust som förde rabulisternas talan: Sa jag dig inte, att du inte va rapp nog i vänningarna, va?
Olyckan låg däri, att Görans far var kapten, medan Stellans endast var löjtnant. Görans far kunde alltså sätta Stellans far i arresten. Detta var smärtsamt i och för sig, eftersom Stellan hittills ansett sin far som världens mäktigaste man.
Nu lät det, som om han grät: Å, Elsa, det är inte sant, det är inte sant, Elsa Stellan hade låtit sabeln falla. Men han var så skrämd, att hans fingrar ännu höllo krampaktigt om fästet. Han vågade ej röra sig. Han stod alldeles stilla och såg framför sig. Han förstod ingenting. Men han var så skrämd, att hans kropp skakade. Hans far hade sjunkit ned på golvet vid sidan om sängen.
Stellan åt sin kvällsvard ensam med husföreståndarinnan som så många hundra gånger förut. Efter en stund gick han ut och drev omkring på gatorna och nere i parken. Den var full av folk, Sommarrestaurangens alla fönster och verandor strålade i olikfärgade ljus. Nere i restaurangträdgården hängde kulörta lyktor. På en av verandorna lyste de nya vita mössorna. På en annan sutto officerarna.
Percy bara stirrade på honom. Först efter en lång stund fick han fram ett: Va då? Stellan gjorde åter en paus, innan han svarade: Pastorskan önskar sig en sockerskål med lock på, som finns hos Dahlquists, å den kostar 125 kronor, å blir dä nåt över så ska dä användas till en svart kostym åt nån som inte har rå.
Stellan satt alldeles stilla. Heta tårar rullade nedför hans kinder, medan han bet tänderna samman över en viskning: Jag älskar dig, mamma, jag älskar dig Ja, å så dog hon. Stackars, stackars salig frun. Och ja vet inte, hur många gånger hon sa till mig: Varför ska jag dö så ung, Kerstin, varför ska jag dö Å så ba vi till Gud, sali frun å jag å ja läste för henne, när vi va ensamma
Stellan skälvde av rädsla. Han kröp ännu längre in i Kerstins kjolar och viskade: Mera! Berätta mera! Det fanns också en Gud Fader. Också han hörde till religionen. Han fanns i himlen. Men han infann sig ett slag varje kväll, då Stellan gått till sängs och läste aftonbönen.