Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Svartklädda tanter gingo ut och in med choklad, karameller och presenter åt honom. Och så kom det främmande. Så gott som varenda dag följde Stellan med sin far till tåget: först kom farmor, så mormor och morfar och morbror från Göteborg och sedan farbröder och fastrar.
Plötsligen förstod han allt . Kalle hade lurat honom hela tiden. Kalle var rädd. Kalle hade inte vågat gå över ån. Det var därför han försökt skolka. Det var därför han försökt glömma gymnastikskorna. Det var därför han inte sprungit, när han sagt tre. När rektorn gått reste sig Stellan upp: Får ja lov å gå ut? Gå då!
Det fanns heller inga kanoner eller stallar, bara stenar, som stodo upprätt, och häckar och blommor och några träd. Stellan gick mellan sin far och farmor och höll dem i handen. De stannade till slut. Det var en stor kulle med en massa blommor. Kullen var mycket större än de andra, och blommorna voro flera. Det gladde honom. Hans far sade: Här vilar Men så tystnade han.
Nu vände sig kapten Petréus till sin mor med en glimt i ögat: Herr Anderzén vill väl bli av med en av sina kristallskålar. Stellan såg på sin far. Deras blickar möttes i två vuxna mänskors leende. Han tyckte plötsligen om sin far, inte på samma sätt som han älskade sin mor, utan kallt, på förståndets vägnar. Hur mycket ska du ha? Tjugu kronor ä dä högsta, någon fick ge. Annars mindre. Aha!
Med näsduken för ögonen sprang han från graven. Hans far och farmor följde tysta efter. Han hade kommit hem långt före de andra och stängt sig inne på sitt rum. Det knackade på dörren; det var hans farmor: Stellan, mitt barn, kaffebordet är dukat. Låt mig va i fred, låt mig va i fred, skrek han till svar. Det var ett skrik som från en mänska i nöd
Han kände sig så hopplöst förödmjukad att han började plocka upp en handfull småsten för att Göran ej skulle se, hur förödmjukad han verkligen var. Slutligen kastade han stenarna från sig, rätade upp sig och sade: Ja, men du skulle se min häst! Ögonblicket efter stod Göran vid sidan om honom: Har du fått en ny häst? Stellan nickade hemlighetsfullt.
Då hade Stellan våldsammare än någonsin förr känt, att det inom honom fanns en själ, som längtade att segla bort på en ström av glittrande guld, bort till det ökända, det äventyrliga, de främmande männen och de farliga kvinnorna. Och han hade skrivit hem till sin far och framställt en darrande fråga, om han inte kunde få gå till sjöss och bli jungman.
Men det begriper du väl, att hon eller adjunkten inte kan säga från själva om såna saker. Stellan nickade. Mellan bönen och första timmen sökte han upp Percy Anderzén. Vet ni, vad ni ska ge prästen? Percy skakade på huvudet. Nä, dä vet vi inte, och pappa sa, att dä var bäst å fråga adjunkten själv. Stellan stod tyst en stund och njöt av sin triumf.
Äntligen kom upprättelsen. Jag tycker han var dum, svarade Kalle. Men minns du, när vi ga Köttlund ricinolja i ölflaskan? Vad för slag, skrek fru Davidson. Ricinolja i ölflaska? Ja, det gjorde vi visst! Berätta, berätta! Kalle berättade om hur han och Stellan kommit överens att ställa till med en försoningsscen med Köttlund.
Han tyckte sig aldrig ha sett en så stor pojke förr. Och där... Nu upptäckte han Agust. Han såg så liten ut, mindre än han nånsin gjort, bland alla dessa stora pojkar. Och nu fick han syn på Stellan... Han blev röd i ansiktet och såg bort. Stellan blev stående några meter från demonstrationen, utan att någon tycktes uppmärksamma honom. Han tog ett steg närmare. Samma resultat. Ett steg till
Dagens Ord
Andra Tittar