Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Särskilt fru Möller var ytterst vänlig, på ett alldeles särskilt sätt, Stellan ej kunde klassificera, därför att han aldrig känt sin mor. Han blev nästan förälskad i henne med detsamma. Hon var vacker och såg mycket ung ut, lång och smärt, med milda, blå ögon och rikt blont hår. Och dessutom låg det något drottninglikt över henne: i öronen hade hon nämligen två pärlor.
Framtiden ja, den var något annat, ett växande till något ständigt större, till en högre lycka, en högre makt, en större frihet. Redan dagen innan han skulle börja, sade hans far vid frukostbordet: Ja, nu får du hålla dig hemma i eftermiddag, för då ska du och jag gå och köpa en skolväska. Stellan såg på honom. Du vet väl, vad en skolväska är för något. Ja, de ä en sån som man har på ryggen.
Jo, han var på julgransplundring hos oss och då bar han sig så dumt åt. Det hade blivit en våldsam rörelse och spänning i salen. Men tant Augusta slog åter den gula käppen i bordet: Jag bryr mig inte om vad Stellan gjorde på julgransplundringen. Nu ska ni sitta alldeles stilla och uppmärksamma. Stellan vågade ej ens vända på huvudet.
Löjtnanten hade slagit salig fruns gosse! Det skulle hon hämnas för. Inte nu, inte med samma. Men hon skulle nog få ett tillfälle. Men vad hon skulle göra den dag som i dag, var att gå ut på kyrkogården och berätta allt på salig fruns grav . Hon fick Stellan på sitt knä, klappade och beklagade honom.
Hon såg på honom över glasögonen: Det skulle bara fattas det! Dagen efter höll sig Stellan under rasterna i närheten av gymnasisterna. Annonsen hade stått i morgontidningen, med ett särskilt Observera! på slutet: Skolungdom äger ej tillträde. Men sjundeövristen, som bodde i samma gård som faktorn i den radikala tidningen skulle dit i alla fall.
Hans far kom ut, såg på hästen, från hästen på Stellan... Och så köpte han den ! Stellan kunde ej tro sina ögon. Han kunde inte heller förstå italienaren, som ville sälja någonting så vackert. Han slog armarna om sin fars ben i glädje och tacksamhet, medan han snyftade: Tack, snälla, älskade pappa Ja, det blir nog bra med det! Men var ska vi ställa den?
Han frågade Kerstin, om hon trodde, att Gud fader skulle vilja ge honom bakugnen. Hon var av den meningen, att det skulle gå för sig, om han bad riktigt ordentligt. Och det gjorde han, med den lyckliga påföljd, att han efter en tid började betrakta bakugnen som sin privata egendom. Den hösten Stellan skulle börja i mamsellerna Beckströms småbarnskola, kom han tre veckor för sent.
Så handlar inte en gentleman. Nu hoppade Smygaren jämfota flera gånger: Ut med dig, drummel! Ut med dig, lymmel! Ut! Ut! Ut!!! Han pekade på dörren med en hand, som skälvde. Stellan gick långsamt och värdigt mot dörren, medan han med ett segermättat leende lät blicken glida över sina kamrater. I den långa, öde korridoren blev han stående vid ett av de höga fönstren och såg ned.
Kalle Möller satte armbågen i sidan på Stellan. Dä ska vi göra. Stellan svarade ej. Men inom sig vägrade han. De talades närmare vid om saken under första rasten. Stellan gjorde fortfarande invändningar. Du förstår inte va dä ä å gå över ån. Kalle såg på honom länge: Förstår ja mig inte på is, va? Dä ska du säga! Koss i Jisse nam! Han snurrade flera varv runt på klacken. Kan du inte simma?
Kalle såg på honom ett slag, skyggt och snabbt: Va fan står på med dig? Jag vet inte. Det ä ingenting. Jag känner mig bara inte glad. Kalle blev stående en stund och såg åter igen på böckerna. Ä du kär? frågade han till sist. Stellan rätade upp sig inför förolämpningen: Kär! Vem skulle jag va kär i? Inte vet jag! Men jag bara trodde det. Och då skulle jag ha gett dig ett råd. Skit i det!
Dagens Ord
Andra Tittar