United States or Colombia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvart vill jag fly, där jag kan dold För dinom Anda blifva? Ifrån din åsyn, ur ditt våld Hvart kan jag mig begifva? Far jag än upp till himlars rymd, Så måst jag där dig finna; Far jag till afgrund, att bli skymd Och undan dig försvinna, Skall du ock där mig hinna.
Se opp mot denna kvinna, min ädle son, Det svarta ögats glödande elddjup se Och pannans hvälfning, skymd af en otämd lock! Din moders ättemoder af furstlig stam, Bland stjärnor född på Grusiens fjäll, hon var. En son hon hade. Bort från sitt hem han for Som du, for tidigt, dröjde i åratal Som du, och ensam satt i sitt slott hans mor.
Ingen människohop fanns samlad, i vilken hon kunde blanda sig, för att på detta sätt våga nalkas närmare till den uppkastade jordhög, varpå hennes stirrande ögon stod. Hon drog sig således avsides bort till en hög gravsten, under ett träd. Bakom den skymd själv, kunde hon ändå få åse sin mors sista ... enda ... heder.
Ren är solen skymd af bergen, Dagen bleknar, purpurfärgen Mister hvalfvet ren; Månen klarnar öfver dalen, Sången börjar näktergalen, Härskarn väntar. Är blott Seidi sen? Nej, hon kommer! Lätt som vinden, Tyst som skuggan, skygg som hinden, Sin gemål hon når; Blygsamt ren sitt knä hon böjer Och vid härskarns solblick höjer Slöjans dimma Från sitt anlets vår.
Sol, som lifvets natt förjagar, Kärlek, om ett bröst du glömmer, Hvartill dessa mulna dagar, Som man utan dig fördrömmer, Dessa dagar evigt like, Dessa hopplöst långa stunder, Detta lif i dödens rike Utan ljus och utan under! O, hade jag ett ögonpar Långt skarpare, än falken har, En blick, som såg, ej stängd, ej skymd, Igenom höjd och djup och rymd,
Så hon sade och hann ej mera än fatta beslutet, Hann ej ängslas ännu och besinna sig, huru hon skulle Yppa det sen och våga bedröfva den ärade herren; Ty i detsamma rullade fram på den banade vägen, Skymd i en hvirfvel af damm, en kärra, och vänligt i farten Lyfte de resande hatten och hälsade flickan i fönstret.
De fingo ett stort, lågt rum med blommiga gardiner för de gammaldags, sextonrutiga fönsterna, vilkas utsikt nästan helt och hållet var skymd av det röda vilda vin, som i cirklade och vridna rankor klängde upp utmed husets väggar. Mitt i den breda soffan låg en stor, vit katt och sov. Tomas stängde omsorgsfullt dörren efter jungfrun som serverat dem.
Mörk i sin gungstol satt den ädle majoren och förde Ofta till trumpna läppar sitt glas, ohugnad af drycken, Medan af ledsnad mätt och bekymmer hans åldriga maka Glömde sitt te och försmådde den ren halft svalnade koppen. Men afsides och skymd för de goda föräldrarnas blickar Dröjde, med pannan sänkt mot handen, den unga kaptenskan, Nu af den bittra saknadens tröst hugsvalad allena.
»Schana, Schana? hvar är Schana?» Den gamle herrn reste sig långsamt upp, torkade imman från sina brillor och stapplade mot soffan. »Är det, är det...» Hon hade hela tiden suttit i soffhörnet stel och stum, skymd af den stora tjocka kaktusplantan, lampan och ljusen, men nu steg hon upp och gick emot honom, såg honom lugnt in i ögonen och neg.
Jag ser mot himlarne, och där Gå verk af dina händer. Din ära, Herre, är ej skymd, Den strålar klar från stjärnors rymd, Som den ur stoftet lyser. O, hvad är mänskan, att så mån Du vill om henne vara? O, hvad är människones son Att så din nåd erfara? En tid förskjuten, snart på nytt, Har han sin kamp i seger bytt, Af dig med ära krönter.