United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Gää, gää, gää!" härmade Alma. "Du lilla pladdrerska, kan du inte säga annat än "gää". Säg så här: mamma ... mam-ma. Nå, säg nu: mam-ma!" Helmi såg stint på modrens mun och i nästa ögonblick började hon redan försöka röra läpparna på samma sätt. "Mamm, mamm, mamm," ljöd det från dem. Alma fortfor att förestafva: "Mam-m-ma, mam-m-ma..."
Detta var en missräkning för Erika, som just slitit sig lös från modrens grepp i hennes hufvud för att få åskåda huru striden emellan den argsinte, snåle brodern och den främmande tiggarungen skulle sluta.
"Skall inte frun kläda af sig med detsamma?" frågade Mina; "det är ju redan sent." "Inte ännu. Bär hit Helmi!" Helmi slutade genast att gråta, då hon lades vid modrens bröst, i hvilket hon ifrigt grep tag både med munnen och med båda händerna. När hon hade stillat sin hunger, låg hon der helt belåten och sög, såg upp till modren och smålog.
Mina gick med dynan på armen genom barnkammaren till köket, och Alma begaf sig äfven till barnkammaren för att se efter de äldre barnen. De sofvo alla sött. Ella höll handen under kinden och i denna ställning var hon så älskligt vacker, att modrens hjerta svälde af glädje och stolthet.
Sent på ett besök i våras Kom hans mor till bivuaken; Då fick Munter lof att tåras, När han såg den gamla draken; Satt ock sedan långt på natten, Teg och log och såg på skatten. Detta möte var det sista, Nu lär gummans hjärta brista. Aldrig nej, hvadhelst hon sade; Till hvart ord från modrens tunga Endast ja och ja han hade, Tills hon ändtligt hördes sjunga: 'Käre son, var ej förvägen!
Annars skulle hon fått se på! menade han. Och varför han inte fick, det visste inte fan! Sen den dagen sovo bönderna i lång tid bara med ett öga, för de väntade få se halmstacken brinna, och madamen gick aldrig ensam i lagården om aftonen, när hon skulle treva ägg. Höjer tar gården själv. Nu skulle de få se på annat, när Höjer kom sta och efter modrens död tog vid gården.
Späd ännu låg kärleksguden I den ömma modrens armar, Lik en stjärna, som om kvällen Du i källans sköte såg. Eterns silfverglans sig sänkte Dagglik ned uppå hans panna, Och en evig färg af rosen I hans kinder gömde sig, Medan läppen log, omfläktad Af Olympens nektarångor, Och de drömda segrars glädje Lekte oskuldsfull på den.
Men hon var alltid stillsam och förnöjd. Hon pysslade om lilla Anni från morgon till qväll och var som modrens högra hand. Derför kunde hon inte heller föras till lasarettet, ty hon behöfdes hemma. Modren skulle ej kunnat lemna barnen ett ögonblick, om hon ej funnits. Kaffepannan kokade redan. Mari lade Anni i vaggan och bad Hellu vyssa henne. Barnet hade somnat.
Underliga känslor rörde sig inom henne, medan hon lyssnade till denna halfhöga sjelfbekännelse: en qvarlefva af bitterhet öfver modrens öde; ett gränslöst medlidande med denna djupa, beherskade sorg och tillika en ofrivillig sprittning af glädje öfver att hos tant Karin finna någonting beslägtadt, något som hon kunde förstå och förlåta. Fru Meilert såg åter upp.
Skönt är guldet dock mot fattigdomen." Flickan grät och vägrade förgäfves. Men den dag, då lysning skulle tagas, Fanns ej flickan mer i modrens salar, Ej på gården, ej bland parkens stammar, Men hon fanns på stranden invid, hafvet. Dit kom hennes mor och hennes fästman, Talande med vänlig röst till flickan: "Följ oss opp till gästabud och glädje, Ty din lysning skall i dag besörjas."
Dagens Ord
Andra Tittar