United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Flickan, förståndige vän, är min dotter, den äldsta, vi äga, Anna och jag; hon sköter vårt hus och spädare syskon, Lindrande modrens möda med flit, som döttrarnas plikt är." Honom svarade rörd den varubeprisande Ontrus: "Lycklige, trefaldt lycklige du, som sitter i vänners Krets, värderad och känd, och trampar ej främmande trakter.
Och Hanna berättade. Hon dolde intet, hon skildrade modrens fattigdom och ihärdiga kamp för lifvet. Hon skildrade de stunder af tyst förtviflan och bitter resignation, till hvilka hon varit vittne, de motgångar, missräkningar och svikna illusioner, som småningom gjorde hennes mors hjerta hårdt och den långsamma sjukdom, som slutligen kräfde hennes lif.
Petu satt på golfvet vid spisen och lutade sig med ryggen mot väggen. Han såg genast riset i modrens hand och började gråta. Han hade gissat rätt. Modren kom med allvarlig uppsyn rakt fram till honom. Det hjelpte inte, att han sparkade, vred sig, kastade sig rak lång ned och skrek af full hals.
Modrens blickar föllo först på det, och flyttade sig sedan till gossarne, hvilka åter stillsamt sutto vid spisen, och slutligen på den lilla stackaren på hennes arm. Der stannade de. Tunga tankar trängde sig in på henne. Hvad skulle blifva desse olyckliges lott i lifvet? Kanske skulle hon ännu få se dem som fångar och i jern. Bittra tårar flöto i strömmar ned och droppade på lilla Anni.
Annars skulle hon fått se på! menade han. Och varför han inte fick, det visste inte fan! Sen den dagen sovo bönderna i lång tid bara med ett öga, för de väntade få se halmstacken brinna, och madamen gick aldrig ensam i lagården om aftonen, när hon skulle treva ägg. Höjer tar gården själv. Nu skulle de få se på annat, när Höjer kom sta och efter modrens död tog vid gården.
Men ur den bedjande modrens hand Drog Dmitri sin och dolde sin kärlek ej: "Min moder", så han sade, "din Dmitri skall Ej mer förtvifla, icke förloras mer, Om till hans vilda, flammande, tärda barm Din makt hans broders maka, slafvinnan, fört."
En gång vid modrens kyss slår barnet opp Sin blick och ler och somnar in ånyo; Och det är bilden af vår första kärlek.
Flickan satt nu skinande och nöjd på modrens knä. En glänsande hvit spetsmössa omgaf de runda kinderna och ur ärmen stack en liten knubbig hand fram. Alma kysste de lena kinderna, och hakan, och halsen, och den lilla handen. "Mitt eget kära gull. Min sockerdocka. Mamma äter riktigt upp dig." Helmi skrattade och sade: "gää." Och för hvarje smekning, modren gaf henne, skrattade hon och sade "gää."