United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Med tio års försprång för Gusten och med ett utvuxet, manligt yttre hade han lätt att trycka ner denne, som ändå aldrig kunde bli annat än pojken inför de män, som varit dus med hans far. Emellertid var kaffet drucket, solen steg, och veteranerna satte sig i rörelse neråt storängen med liarne axeln, följda av de unge och flickskaran.

Hvad heter han? Baron X. Brukar ni aldrig vara der? Jo, ibland. Det fans ett slott ändå, med en baron i. Hm! Johans promenader togo snart sin reguliera väg neråt stranden, derifrån han såg slottet. Det var omgifvet af park och en stor trädgård. Hemma hade de ingen trädgård. Det der var annat, det!

Grann var hon, den unga bruden, det var visst och sant. Hon var högväxt och ståtlig och bar guldkrona. Dess små blad af guld pinglade när hon rörde sig eller skakade hand och "tackade" alla byns stintor. De hade, just som sed var kommit med mjölk till risgrynsgröt och ostkaka. Rosor bar hon, bruden, rosor i krans om hufvudet, och i girland, från axeln neråt lifvet.

Denna gång ämnade de låta Per-Erik stanna hos Gullspira. Rätt som det var, och innan barnen hunnit in, fingo de se en ung fin fru, som kom åkande kälke neråt gården från en kort, ändå högre upp belägen backe. Hon hade en liten stinta framför sig kälken. Den lilla var klädd i hvit killingskinnpäls, liten hvit stickad mössa, och hade små laddar fötterna.

Deras, under de goda åren rosenröda kinder en gråaktig färg, och ögonen äga ej mer den klara glansen. När barnen i hopar följa föräldrarna åt för att neråt frostfria bygder bettla om föda, se de ut som små gubbar och gummor. Det skär en i hjärtat att se dem. Under det förfärliga nödåret i slutet af 1860-talet kom en sådan skara vandrande från Frostmofjället högt oppe i Norrland.

"Oskar, du gör ondt åt gossen. Du sir väl hur han våndas", sade Kristina, som medlidsamt lade sig emellan. Mannen nickade betänksam, seende ut framför sig. "Du har ofta ordat om att du tycker de är tokigt att vi int ha getter här neråt", började han, långsamt och ovisst. "Visst är de tokigt. Så'n nytta som man har af de kräken. Först och främst ost och messmör till sofvel.

Med tio års försprång för Gusten och med ett utvuxet, manligt yttre hade han lätt att trycka ner denne, som ändå aldrig kunde bli annat än pojken inför de män, som varit dus med hans far. Emellertid var kaffet drucket, solen steg, och veteranerna satte sig i rörelse neråt storängen med liarne axeln, följda av de unge och flickskaran.

Carlsson spatserade måfå neråt ängen och kom in i oxhagen; vandrade vidare under de blommande, ännu halvt genomskinliga hasselbuskarna, som bildade liksom en tunnel över det drog där strök fram och ledde till sjöstranden, där bryggveden brukade hämtas av uppköparens jakt.

Hennes ljusa hår lockade sig neråt pannan, och de annars bleka kinderna voro fint röda af ifvern och sömnaden. Hon såg upp till mannen med lysande ögon. "Artur, vi väl ha henne tills vidare? Du skall se henne. Hon ligger nedbäddad i en stor klädkorg ute hos Dordi." "Tills den som rår om henne låter höra af sig får hon väl stanna. Vi kunna ju inte kasta ut henne landsvägen.

Carlsson spatserade måfå neråt ängen och kom in i oxhagen; vandrade vidare under de blommande, ännu halvt genomskinliga hasselbuskarna, som bildade liksom en tunnel över det drog där strök fram och ledde till sjöstranden, där bryggveden brukade hämtas av uppköparens jakt.