United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag sträckte upp min hand, han tryckte den hårdt, och jag gick raskt därifrån, utan att vända mig om. Jag var glad, jag kände ingen ängslan öfver vår djärfhet. Jag kände mig trygg, som om jag kysst en bror eller en syster till afsked. Jag såg människor gråta, när de skildes från de sina. Jag hade ingenting att gråta för, ingenting att sakna. Tåget vaggade mig framåt.

Naturligtvis såg han oss. Men vi låtsade inte alls märka honom. Nej, men tänk! Ja, tänk! De sågo med stora ögon hvarandra och oss. Vi beundrades. Och vi voro något belåtna. Vi täflade om att skryta med vår djärfhet. Människorna hade skyndat till fönstren för att betrakta oss, de mötande hade stannat gatorna, men vi hade icke brytt oss om någonting!

Jag kunde icke sätta tro till deras sägn, Som svuro, att du ej var där, jag vill se Med egna ögon. EUBULOS. Vandra , sen du det sett. RHAISTES. Ett återstår att fråga dock: hvar är din son? Att han, som lärt sin upprorskonst af dig, var med, Det sågs hopens djärfhet, som med trots stod kvar Emot sin konungs både milda ord och hot. EUBULOS. Är den ej skingrad redan?

Har djärfhet du att våga trotsa svärdets hot, Skall gisslet, långsamt brukadt, dock makt med dig. Låt oss begynna genast, hit med spön, I män! EUBULOS. O blixt i natten, Hyllos! FOLKET. Rhaistes, se, gif akt, Din fiende är nära. DE FÖRRA. HYLLOS med en skara beväpnade. HYLLOS. Kröker du ett hår gubbens hufvud, gäller det ditt usla lif.

Om jag hade vågat öppna dörren men det var omöjligt, jag hade icke djärfhet nog. Jag darrade af köld, att tänderna skallrade. Slutligen smög jag mig sakta bort, kastade mig bädden och grät... Och när jag följande morgon vaknade, ville jag återigen inte tro att alt detta var sant. Barnens röster gjorde mig nervös.

Och nu framlade Pompowski för den förvånade generalen sin plan om den nya Golfströmmen, den plan, hvars make i djärfhet och storslagen fantasi denne aldrig ens hade kunnat drömma om. Och ju mera han talade, desto lifligare blefvo Swinekows ögon. Den gamle generalen hade blifvit ung nytt.

DANIEL HJORT. Säg ut, jag redo är att höra. SIGRID. Och om man finge känna denna djärfhet, ni vet hvad er det kostade och mig. DANIEL HJORT. Ah! SIGRID. Här jag lägger brefvet, tag det åter. En evig hemlighet emellan oss skall detta bli, er ingen förebrå. DANIEL HJORT. Ni älskar mig, ni älskar mig ändå! O! säg blott det, och jag skall lugnt försaka. SIGRID. Ni ärelysten är.

Schana lyssnade, hon urskilde nu vissa ord, såsom »hälsa förfärligt bed honom ursäkta min djärfhet» »söta beskedliga madam, tusen tack», och nigningar igen, krus och en mängd komplimenter.