Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juli 2025
Hennes hjerta bultade, metspöet darrade i hennes hand och innan hon visste hur det riktigt gick till, hade hon slagit armen kring Eriks hals och gråtande lutat sitt hufvud intill hans.
Jag darrade på benen som en stackare, men jag kände att det fanns någon osynlig närvarande, isom stod över hela sällskapet i makt och myndighet och som bragte dem till tystnad. Det var lagen , som gav mig rätt att tala och befallde dem att tiga. Jag började med ett: Mina herrar! Ordföranden försökte att gäspa, och auditören låtsade läsa i en bok. I ett andedrag hade jag rullat upp inledningen.
Och under tiden lät ni min mor sönderslitas af sorg och hårdt arbete. Hannas läppar darrade och hon höll sig hårdt i stolkarmen för att synas lugn. Ni lät henne framsläpa sitt lif ensam, fattig och bitter, utan tro hvarken på Gud eller menniskor. Hon var förr så lycklig .
Lekaren gick fram till kanten och knöt handen över den mörka gropen. Han darrade i alla lemmar, och hans ansikte arbetade, utan att han på länge kunde få ett ljud över sina läppar. Till sist gjorde han sig i ordning att stiga ned och tog stegen, som låg vid sidan. Du frågar, vad det är! sade han. Lyckliga, menlösa barn, du vet det då inte! Vad det är?
I detta ögonblick föreföll det honom, som om hans farmor i grunden var en sämre mänska än gumman i Göteborg. Hans farmor räckte honom brevet: Ja, det var ju riktigt vackert och känsligt skrivet. Han tog brevet. Hans händer darrade och han skrynklade papperet samman. Men pojke, vad gör du? Han bet sig i underläppen. Ingenting... Hans farmor vågade ej se på honom.
Presbytern skyndade fram och bistod Petros; men hans hand darrade märkbart. Fader, huru befinner du dig? frågade han med ångest i sin röst. Illa ... men fortsätt, och låt mig i himlens namn få slutet på din berättelse! Väl, jag måste då i korthet säga dig, min fader, att sedan Eusebia och Hermione inträtt, stängdes kyrkodörren, i enlighet med din befallning.
Hon låg fortfarande kvar i samma ställning. Slutligen kände hon, att hon blef kall på den fuktiga marken, och då steg hon omsider upp. Så svag hade hon blifvit af sinnesrörelsen, att hon kände svindel, då hon reste sig upp, och att hela hennes kropp darrade. Hon såg omkring sig. Solen var redan i nedgående; det led till kvällsvardstid.
Också för er är hela världen bara en källa, i hvilken ni ser er egen bild. Didrik Bruun fattade ännu icke, att hon menade allvar. Hon talade utan häftighet, men hennes röst darrade på ett misstänkt sätt här måste visst vara gråt i faggorna! Och det föll honom in, att han just nu lämpligen skulle kunna skänka henne det där minnet för lifvet, kyssen, som hon förmodligen väntade.
Numera när man hörde hans hojt ner i sundet, då han om kvällen kom på besök, så darrade mänskor och djur, och när han trädde upp på gården, hälsades han som allas naturlige härskare om ock med avgjord ovilja, som han icke låtsades se. Kvällen förut hade han stulit en skinka, och gubbarne hade rådslagit om vad som borde göras.
Hvarför?" Hon darrade och rösten stockade sig i bröstet. Men hon fortsatte, ansträngande alla sina krafter. "Jag orkar inte måste snart lägga mig. Jag är så svag." "Du riktigt darrar. Har du svindel? Låt mig hjelpa dig till sängs." "Nej, nej, nog kan jag sjelf. Gå dit, att han inte kommer." "Hit? I ditt rum? Det gör han inte." "Gå dock i alla fall, John." John gick och stängde dörren efter sig.
Dagens Ord
Andra Tittar