United States or Mauritania ? Vote for the TOP Country of the Week !


Tredje legodagen inträffade följande söndag. Emmi fick sin orlofssedel med tillsägelse att till kyrkbacken. Där var ofantligt mycket folk, både sådana som ville städsla tjänare och sådana som sökte tjänst. De stodo i stora flockar och tyktes alla ha vänner och bekanta, med hvilka de likasom slutit förbund. Emmi kände sig öfvergifven och ensam.

Mig tycktes , att alla goda män'skor jorden voro döda. Gud var död och himlen svepte sig, ett dunkelt sorgflor, kring all den döda världen. Här allena uti mitt bröst ett hjärta slog; mig tyktes som i en dröm, att du var död, det gjorde min själ godt. Vansinnets ljufva mörker omgaf mitt hjärta som en läkedom. Se'n vet jag icke hvad som hände mer.

Anttis funderingar tyktes roa Agnes utomordentligt. Åtminstone sakna inte finnarna själfförtroende, sade hon med samma lätta glädtighet, hvarmed hon hela tiden upptog Anttis ytterst allvarsamt uttalade åsikter. Nej, Gud vare lof, sade Antti. Det fattas oss icke själfförtroende. Och icke häller uthållighet eller kraft. De egenskaperna ha våra förfäder inplantat hos oss.

Och nästan samma sätt betraktade hon alla varma, hjärtliga känslor öfverhufvud. De tyktes henne blott ådagalägga naivitet och brist utveckling. Jag höll därför min sinnesrörelse tillbaka, kufvade min vekhet och sade lugnt: Nu är din kappsäck fyld, Agnes. Där är inte plats för någonting mer. Du snälla Lisi, som haft mycket bråk! Det är bra, resten lägga vi i plädremmen.

Det susade fortfarande i öronen, och händerna darrade. Slutligen tyktes Agnes lägga märke till mig. Lisi liten, du kommer naturligtvis med oss i kväll? Jag ansträngde alla mina krafter för att min röst att låta lugn. Inte kan jag rida. Antti kom knappast ihåg mig. Han vände sig helt om emot mig. Det är ju sant, det. Huru göra vi med dig, Lisi? Jag stannar hemma.

Nu, hon blifvit gammal, var hyn brunrasmig, men såsom ung hade hon kanske varit hvithylt, håret ännu var linfärgadt. Af samma färg tyktes äfven den glesa, rakt utskjutande ögonhårsstubben vara, mycket man kunde urskilja af densamma.

Jag återvänder hälst med ångbåten. Antti tyktes ännu ej riktigt veta hvad han skulle taga sig till. Han såg ömsom mig, ömsom åt stranden. Men jag märkte tydligt att hans innersta önskan var att stanna kvar med Agnes; han var blott generad för att enkelt och öppet fullfölja sin önskan och låtsade därför motsätta sig förslaget. Åh, jag förstod honom blott altför väl.

Hon vände sig sida, och trykte sin kind mot dynan. Jag gick bort. Sedan satt jag i salsfönstret och väntade de ridande. Det räkte ej länge, innan hofslag hördes och de blefvo synliga. Sällskapet bestod af omkring tio herrar, Agnes var det enda fruntimret. Men det tyktes ingalunda bekymra henne, där hon rak och prydlig satt hästryggen.

Hon skrattade och pratade och tyktes icke stort bry sig om sången, hvilken åter hade börjat. Jag kom plötsligt underfund med att min uppmärksamhet till den grad var riktad henne, att jag blott flyktigt följde med programmet. Jag försökte se åt annat håll och närmade mig estraden, för att höra festtalet. Det var vackert, fosterländskt och entusiasmerande.

I det afseendet behöfver jag således inte mer bråka min hjärna. Jag kunde icke säga ett ord. Agnes tyktes också försjunka i tankar. Åtminstone antogo hennes ögon ett egendomligt, frånvarande uttryck, medan hon under tystnad stirrade framför sig. Hon rykte dock snart upp sig, suckade djupt och skakade hufvudet. Säg någonting! Hvarför predikar du inte moral för mig?