United States or South Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Svider det inte ännu i din kind efter slaget? Inte en stund längre vill jag stanna hos en husbonde, som utan att hämnas låtit oss svälja en sådan skymf som i dag. Jag skulle då förgiva honom eller sticka ned honom under sömnen. Så gå då! Gå hem till Jorgrimmes kula! Jorgrimme är död. Här på hällen offrade han min syster åt Den enögde för att förlänga sitt liv.
Ja, det kan jag. Han böjde sig framåt, det glittrade i hans ögon, han sträckte fram sin hand och strök den smekande öfver Elsas kind. Hvarför gör du så där? Hon ryckte till, och hennes röst darrade som om hon frusit. För jag tycker det är synd om dig han skrattade bredt och visade sina hvita tänder och sin röda gom och för resten tycker jag om dig.
Skulle hon ha tagit honom upp i sitt knä, då han var liten, och smekt honom som gamla Kerstin gjort? Han såg på fotografierna, på det unga ansiktet, de stora ögonen, munnen, som log. Nej, det skulle inte ha känts, som när farmor närmade sitt gamla rynkiga ansikte mot honom eller som när Kerstin klappade hans kind med sina hårda, valkiga, blåådriga händer. Kanske som när Rose ? Eller hur?
Men åter slötos den sårades ögon af matthet, och åter gick den unga makan och satte sig vid hans sida. Hon vakade öfver hans slummer, hon jagade från honom hvarje fluga och fläktade svalka öfver hans brännande kind, men när han åter uppslog ögat, var redan Wainahée som en fläkt försvunnen.
På en divan satt den unga qvinnan, som Salik nyss hemfört. Hon var hvit som dalens lilja, endast på hennes kind låg ett matt sken af rosen. Hennes ljusa hår hade i lockar nedfallit kring de elfenhvita skuldrorna, och i hennes milda ögon, blå som himmelen, summo tårar. En sådan hade Persiens svartögda dotter icke skådat. Salik trädde mot Alhejdi.
Hon vände sig på sida, och trykte sin kind mot dynan. Jag gick bort. Sedan satt jag i salsfönstret och väntade på de ridande. Det räkte ej länge, innan hofslag hördes och de blefvo synliga. Sällskapet bestod af omkring tio herrar, Agnes var det enda fruntimret. Men det tyktes ingalunda bekymra henne, där hon rak och prydlig satt på hästryggen.
Och jag var så lycklig att få sitta med mina händer i hans, strykande min kind emot dem. Och han lekte med mitt ena lilla öra, drog helt sakta i dess snibb. Vi äro som två bekymmerslösa barn. Men så skulle han gå. Omfamna mig en gång!
Då jag än var hemma hos min moder, Gaf hon mig rätt vackra råd att följa: Första rådet: att rödt vin ej dricka, Andra: att ej bära gröna kransar, Sista: att ej älska någon yngling. Men jag arma tänker vid mig själf här: "Ges dock utan vin en fyllig kind ej, Utan gröna kransar ingen glädje, Ges dock utan yngling ingen kärlek."
Sorgbarn hade lagt sina armar kring hennes hals, kysste henne på mun, ögon och panna, tryckte sin kind mot hennes och sade: Goda moder, jag bär ett glatt budskap till din själ. Singoalla ty denna kvinna var Singoalla svarade då med livat anlete: Ett glatt budskap? Vill du giva mig en solstråle, du son av en grym fader? Sorgens barn, älskade, älskade, giv mig honom, men låt honom ej försvinna!
Herr Adolf bad sin hustru att tala med fru Granberg, för att få henne att intressera sig för Nadja, men fru Bäck ville icke. Gå sjelf sade hon mig förstår hon icke, och dig tycker hon om! Hon är inte af mina får. Och dermed tog hon sin man under hakan, klappade honom beskyddande på hans bleka kind och gick.