United States or Serbia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, nu kan det vara nog, avbröt gumman. Hon strök med fingerspetsarna över flickans kind. Och sade: Om han lovade mig en sak, greven, så kunde jag mest vara frestad att förlåta honom alla hans elakheter Fägnar mig, log greven, fägnar mig. Även det skulle bli mig beskärt. I Sutre. Gumman sade: Om han lovar mig att vara beskedlig mot flickstackarn. Det lovar jag, sade greven.
Men i detsamma syntes i dörrn den saknade flickans Rodnande kind, och hon kom att spola sitt färgade ullgarn. Stäfvan bar hon i handen också, af det jäsande ölets Fradga bestänkt, då hon skred som en morgonstjärna till bordet Och med ett leende fäste sin blick på den raske Mattias.
Pengar! Du måste skaffa pengar om ditt barn dör, och du skall kunna rädda din hustru.» Och genom rösterna, som jagade mitt arbete fram, hörde jag som en ton, vilken jag tyckte mig känna igen: »Es ist ein Vater mit seinem Kind!» En fader med sitt barn! Var hade jag hört det förr? När hade jag hört detta förr? När hade jag känt denna jagande hast?
DANN. Här kan ni finna, hvad jag måste tåla Af denna flicka, ja, långt mer därtill; På detta vis är hon i stånd att måla Sin onkel svart och hvit, allt hur hon vill. Det här var ett sätt, vill ni höra flera? JULIA. Ren mund, min onkel, ej ett ord nu mera! Men i er färg hvad växelspel! Er kind har nu en glöd, att den kan bränna. v.
Detta har den skälmska gossen Lyssnat till i närmsta buske, Och han springer fram till henne, Just den sökte, just den funne. Men han kysste hennes läppar: "Nu tog rosen läppens rodnad!" Och han smög sin kind till hennes: "Nu tog molnet kindens purpur!" Och han såg i hennes öga: "Nu tog stjärnan ögats klarhet!"
Som en lydig dotter ägnar och anstår, gick Evangelina bort och tog Kristoffer om halsen och lade sin kind mot hans. Seså, tös! Sitt nu inte och gör dig till, utan ge honom en kyss! Jag har ju så tidt hört hur mycket du har tänkt på honom. Hon lydde, förstås. Kristoffer satt som förlamad.
Stilla som han levat, låg han på sitt sista läger, och när min hustru lutade sig över honom, rörde han sina trötta läppar och kysste henne. »Klappa pappa, Sven», sade hon. »Pappa är här.» Då riktade han sitt stora trötta öga emot mig och lade sin smala, vita hand mot min kind med en rörelse, som om han endast rört sig i sömnen.
Det var så godt och bekant, och ett leende drog sig öfver hennes läppar. Dörren öppnades, och hon hörde det, men trifdes alltför väl i soffan hos Bella för att orka öppna ögonen. Hon hörde smygande, lätta steg, men erfor ingen nyfikenhet. Det var väl Mina som kom in med strykkläderna. Då kände hon ett par mjuka varma händer läggas öfver sina ögon och ett par friska läppar tryckas mot sin kind.
Med ena armen höll han henne fast intill sig varm av ritten, kände han hennes svala, fina kind nästan snudda vid sin, den milda, svalkande parfymen från hennes i aftonluften kyliga kläder. I
Förrn den ädle kungen i Finland stred, Hon blifvit en krigsmans brud; Och då trumman rördes och Svärd drog med, Så följde hon samma ljud. Då var hon vacker. En läpp, en kind Som hennes så skär knappt fanns, Och mången krigare såg sig blind På de bruna ögonens glans. Men en vår är flyktig, en blomning kort, Och hennes, den blef ej lång: I trenne växlingar gick den bort, En tredjedel hvarje gång.