Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juli 2025
Han böjde hufvudet mot hennes hand och grät, grät bittert och tyst. Han snyftade som ett barn, drog djupa suckar och såg så öfvergifven ut. Ännu ett anfall af krampaktig plåga. Han led, han också, led verkliga samvetsqval. Han glömde grannqvinnans närvaro.
Vet du, en jul var det barvinter så att vi kunde gå långt in under granarna och sitta där och höra hur vinterstormen brusade. Vi hade ingen julgran så vi gick ut till Guds granar på Bandarberget och dom sjöng psalmer för oss Han gick fram till bädden, hans ögon var fulla av tårar så att han ej kunde se henne Hör du, snyftade han, det är det här med syndernas förlåtelse!
Jag vet att du är ond snyftade hon, mycket ond och att du skulle kunna slå ihjäl mig för alltihop, och det är bäst att du gör det, för det är så uselt det här lifvet, att jag inte orkar lefva det mer nu. Nej, jag orkar inte, för det är så, att jag nu är led vid det. Peltonen började äta.
Jag är en gudfruktig menniska, skall jag säga henne, madam, jag ställer inte till dans hos mig om söndagsqvällarne, jag, och tål inte något syndigt spelande här i min stuga. Men ni, ni hjelper till att göra honom till en sådan der ... en sådan der ... musikant. Kajsa snyftade. Mjölnarmor tyckte det var synd om henne.
Men med ens stannade de, ett stycke från sängen, som om någonting oöverstigligt hindrat dem att gå vidare. De slogo händerna samman och började gråta. Stellan vågade ej se upp. Då och då ryckte han till av skräck, som om en elektrisk stöt gått genom hans kropp. Stackars, stackars unga frun, snyftade Kerstin.
Kajsa grät högt. Som vid en graf. Hon kastade sig ned, på knäna, kysste åter snyftande hans bleka hand, som låg på täcket. Morgonskymningen vek för en gul solstråle, som matt bröt in genom fönstret och belyste scenen. Ja, snyftade modern, ja, det är slut nu. Allt är slut. Och presten säger, att Gud är med oss, sämre folk. Jag tror det inte. Jo, mor, förklarade barnet, jo, Gud är med oss.
"Theodor, det var mitt fel", snyftade Betty, medan heta tårar strömmade ned utför hennes kinder. "Jag tog med mig Bob hit in, fast Eva sade, att jag inte skulle göra det. Jag trodde, att jag skulle kunna se efter honom, men så gick jag ut bara ett par minuter, och så " "Och så har han grundligt förstört min dyrbara bibel", utbrast Theodor. "Hvem har gifvit dig lof att röra min bibel?
Hvad gör du här, Hanna? frågade Bella gladt, och en ström af värme skjöt igenom henne oaktadt kölden. Hanna rodnade. Den stackarn stod här och snyftade så bittert och hans små öron voro alldeles hvita. Seså, unge, sade hon med myndig ton, gråt ej mera, utan gå hem och bed mamma ännu en gång gnida dina öron med snö. Pojken, som kunde vara sex år, gret än värre.
Hon öppnade dörren och vädrade, satte eld på en enegren »för att få frisk luft» som det heter, när någon dött, torkade opp fläckarna på golfvet efter drickat, slängde de kolnade pappersbitarna i kakelugnen, låste in skrinet i den stora byrån och sprang sedan ut på vången och viftade mot pigorna. När de kommo hem, låg hon med hufvudet i händerna på stenbordet och snyftade högljudt.
Men, hon visste icke af allt detta, Eva, hon vred sig lös, lutade sig mot väggen, slog händerna mot den, knäppte dem derpå ihop och snyftade så tröstlöst. Erik vardt alldeles rådlös. Han jemrade sig, och förlorade totalt all besinning.
Dagens Ord
Andra Tittar