United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Helst borde en gradmätning företagas från ekvatorn ända till polen, men då fördelningen af land och haf lägger hinder i vägen för detta, måste man i stället nöja sig med så stora delar af bågen, som kunna erhållas. Om en afplattning är för handen, måste meridianbågen visa en mindre krökning närmare polen än vid ekvatorn.
Om någon gradmätning i sydpolarområdet kan det gifvetvis ännu icke blifva tal, man vet icke, om något område, som lämpar sig för en dylik, där är för handen. Så mycket viktigare blifva därför pendelobservationerna, ty några sådana hafva hittills icke utförts därstädes, och man saknar följaktligen ännu hvarje som helst kunskap om jordens afplattning mot den södra polen.
För att utröna, om så verkligen vore fallet, anordnades af franska vetenskapsakademien redan 1735 43 en gradmätning vid ekvatorn i Peru och 1736 37 en annan i Torneådalen, vid 66° latitud. Dessa mätningar bekräftade den antagna tillplattningen, längden af en breddgrad i Lappland befanns större än vid ekvatorn, d. v. s. krökningen var på förstnämnda ställe minst.
Det är tydligt, att ju närmare polen en dylik gradmätning kan utföras, dess bättre, och redan 1826 framkastade engelsmannen E. Sabine tanken därpå, att en sådan borde företagas på Spetsbergen.