United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon kom närmare, långsamt, betänksamt, med ögonen bedjande fästade honom. Slutligen var hon tätt invid honom. Hennes varma andedrägt strömmade emot honom. Hennes hvita och välformade armar lyste honom i ögonen. Hennes ögon höllo honom liksom i ledband. Slutligen lade hon försigtigt sina händer hans axlar och närmade sitt hufvud till hans finstrukna skjortbröst.

Hvad ha de gjort henne, Gud, hvad ha de gjort åt mitt barn? skrek hon, utom sig af förfäran, att hon ej kunde röra sig ur fläcken. Gör i ordning en säng, Lena, sade Hanna befallande ehuru med flämtande andedrägt. Vi ha ej tid att gråta

Nymark kastade sig ned i ljungen vid hennes fötter, nära, att han lutade sig mot hennes klädning, som han derigenom drog undan från fötterna. Alma vågade hvarken röra sig eller tala, men barmen höjde och sänkte sig häftigt och det svindlade för hennes ögon. Nymark reste sig till hälften och flyttade sig ännu närmare. Alma kände sitt ansigte hans heta andedrägt och vände bort hufvudet.

Det var ej svårt att i en adresskalender reda hvar hon bodde och Hanna begaf sig dit en dag utan att för någon omtala sin afsigt. Hennes hjerta bultade hårdt, när hon stod utanför huset, men hon tvang sig att se lugn ut och gick uppför trapporna. Det var låga, beqväma trappsteg, och likväl var hon alldeles utan andedrägt när hon kom upp.

Kajsa var ögonskenligen af samma slag som hans mor, och Nadja hon var ju hennes dotter. Det var stilla. Han hörde de båda sofvande qvinnornas andedrägt. Månen steg röd upp vid horizonten, bleknade, den kom högre upp, och sände snart en gul stråle in i det låga rummet. Bredvid fönstret, belyst af månskenet, låg fadern i sin fållbänk. Bruten, gammal, olycklig.

Hon höll från ena meden vaggan i rörelse, under det hon låg rygg med andra armen öfver pannan och blickade mot fönstret, från hvilket en svag dager skymtade. Snart somnade de andra; hon hörde det deras jemna andedrägt. Det var tyst och mörkt omkring henne; endast tankarna brusade och tumlade i hennes hjerna. Det stod åter för henne, det der, att gossarne stulo bröd i morgse.

Somliga hafva fått härliga löften påpekade under sömmen, hvarigenom de hafva blifvit frälsta; somliga hafva fått syner af himmelsk salighet, varningsrop m.m., allt i sömnen! När Stefanus sade: "Herre Jesus, mottag min ande!" menade han ej: Mottag min andedrägt. Nej, anden den egentliga varelsen lefver, äfven sedan den blifvit af med stofthyddan.

Och sedan hon vunnit honom... Hennes äregirighet skulle drifva honom framåt som med ånga, hennes energi skulle verka eggande hans och spänna hans intellektuella krafter till det yttersta. Kanske skulle han skapa det diktarverk, efter hvilket samtiden längtade lyssnande stilla, med återhållen andedrägt.

Det var som en varm sommarfläkt att känna hennes andedrägt nära sig och att höra hennes naiva frågor och se hennes eldiga, beundrande blickar. Hon hade strax fått klart för sig, att han också var »ett helgon», att han nära nog alltid varit ett helgon. Hon fick honom att tala om hela sin historia en liten kort halftimme.

Vi hade hittills gått fort, långt andedrägt och knä tilläto, och stannat en stund; hästen var klokare. Han gick vid pass tio minuter eller snarare vissa steg, stannade ett par minuter och flämtade; gutten följde efter kärran med långa steg, hvilade när hästen hvilade, gick när han satte sig i gång, och gjorde nu äfven vi, till stor besparing af både tid och krafter.