Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Nog av, han hatade honom, med hela den styrka som nerver härdade vid plogen och slagan kunna utveckla. Han mönstrade en afton sin barnskara och utvalde med sin fadersblick den svagaste bland gossarna. Han tog honom som av en händelse avsides och talade om Uppsala, om studentfanan, om sången, om de vita mössorna och mera.
Har ni sett uselheten? utropar hon och tager upp en packe fotografier och andliga skrifter. Direktören har icke sett; men nu måste han se. O, vad hans gamla syndiga nerver skaka; han vänder bort sitt ansikte! Men det är förfärligt, utbrister han och hans askgråa ansikte rycker av sinnesrörelse. Man skulle kunna rodna, säger frun, om man icke hade det etiska momentet i sitt självmedvetande.
Schnitler lovade att bättra sina nerver för framtiden, solande sig i det ljusa hopp, som vännen Cramer ingöt i hans själ. Dagen därpå gick in med festlig sol på den halvklara himlen och Wolfgang tänkte, att denna dag, som började så glatt som ett avbrott efter en lång regnperiod, liksom var ett varsel om goda underrättelser. Med glatt mod öppnade han sin morgontidning.
Huru kunde dylika tankar uppstå hos mig? Åter skallade i mina öron ett skratt på andra sidan om det stora, hvita seglet. Detta skratt skar i mina öron, i mina nerver, i mitt hjärta, i hela min varelse. Jag såg mig hjälplöst omkring. Vi hade kommit till Toivola, och jag upptäkte en liten ångbåt, hvilken, på väg till staden, signalerade att den skulle lägga till vid bryggan. Där såg jag en räddning.
Men den bild av stilla lycka, som regelbundet syntes utanför hans fönster, började, trots allt, att så småningom tära på hans nerver, och det värsta var, att den så småningom väckte domnade heta känslor i det, efter tusen och en förälskelse, som man kunde tycka, utbrunna hjärtat. Han försökte låta bli att titta ut, men det gick inte.
När hon fick se Lundbom komma neddansande i bara nattskjortan skrek hon inte och svimmade inte heller portvaktsfruar ha inte sådana nerver utan hon störtade in i sin bur inte genom luckan utan bakvägen och kom om ett ögonblick tillbaka, klädd i en sopborste och sin man. "Vill ni öppna för mig?" skrek Lundbom. "Jag har blivit utestängd." Pang! kom sopborsten till svar mitt i planeten på Lundbom.
Jag var icke annars rädd för sjön, men nu voro mina nerver ytterligt försvagade, helst som den artificiella sinnesstyrkan började blåsa bort. Jag domnade småningom av och förföll i en slags osalig dåsighet. Pling, plang, kling, klung, klong, lät det plötsligen. Jag vaknade och lystrade. Omigen! Det var glasharmonika, speldosa, fortepiano, men det var vackert tillsammans, och jag blev helt varm.
För visso fick jag den tiden besanna Renans ord: »Mycket stark och mycket klok må den vara, som af plikt, äregirighet eller ett omildt öde kallas att blanda sig i den stackars mänsklighetens angelägenheter.» Jag fann nu för godt att hvila mig på mina lagrar en tid till stor fördel för mitt hem och mina nerver.
Hans blickar hänga fast vid hennes ansigte och det är för hennes skull, han går så illa åt cigarrerna. Jag vänder mig om och ler ett öfverlägset, blaseradt löje. Hur han drömmer nu, fint och skärt. Han är just i de åren. Man har lärt honom tro på »kärleken» ett mystiskt ord, som genom sin blotta klang sätter hans nerver i dallring. Han går i ständig feber.
Likväl kunde hon icke i längden uppehålla den stämning af högtryck, hvarmed hon sökte bekämpa lifvets enformighet, och som åren gingo förlorade hon också något af sin makt öfver mannens nerver och blod. Dagarna fingo många och långa timmar af leda, tomhetskänslan växte inom henne som mörkret, när natten är nära, och hon stirrade med förtviflade ögon in i den framtid som väntade henne.
Dagens Ord
Andra Tittar