Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juli 2025
En konstig bergsman vart han, som satt på vägkanterna och knackade sten och sjöng besynnerliga sånger i takt med slagen till släggan tokig, förstår du, en sorgens galning med långt hår, jag skall visst vara mycket lik honom, men innan det där bröt ut hade han blivit far
Jag stod tyst och såg ut genom glasdörrarna med den orörliga blick, som jag så ofta får, när han betraktar mig. Jag tänkte, att han måste finna mig bra dum, men det bekymrade mig icke. Vi stodo helt nära hvarandra. Han kysste mig på kinden utan ett ord, utan att jag kunde ana hvad han ville göra. Han tog det som den naturligaste sak i världen. Men är ni tokig! Ingen känner oss. Alla känna er.
Hvad vållar din melankoli i dag? Att du ätit en smula mer än din usla, försvultna mage kan tåla. Hur kan du tro, att du skulle kunna äta som andra människor? Är du tokig, tror du tillvaron är så slösaktig, att den unnar dig kropp, om du begär en smula själ? Nej, pass! Svält är lagom åt dig, tänk icke på annat.
Vill en då vara vänlig mot henne, så ä' hon så tacksam och kysser händerna på en, men tokig ä' hon riktigt reelt ändå. Men mor henne tål hon inte, när hon ä' på det humöret, och farlig ä' hon att reta. Det ä' bäst man låter henne hållas, så går det öfver på ett par dar. Vi går nu här och väntar ... det kommer väl i draget. Det är därför hon har varit så besynnerlig i dag.
Han vankade av och an och i takt med den vaggande gången mumlade han: Nu går det galet för mig, sen går det galet för pappa, sen går det galet för Louise, sen går det galet för mig, sen går det galet Och när även denna kvarn malde tömning och stenarna fräste av hetta, rusade han ned i salen, grep Blenda kring livet och svängde henne runt över bord och stolar. Vad du är tokig!
Hvarför slog du mig? Mari pressade läpparna tillhopa och sade ingenting. Det var som om någon makt drifvit henne att ånyo störta sig på honom, men hon hejdade sig. Hvarför slog du mig? Mari, hör du! Du är ju vaken, eller hur? Jo. Ljudet af Holpainens röst lugnade henne. Medvetandet återvände, hon begrep att hon var tokig.
Jag gick hem glad åt mig själf och åt hela världen, fick torra kläder och inrättade mig det bekvämt vid skrifbordet. Jag tog fram mitt arbete, det bar emot i början, men så småningom kom jag in i det. Som det led utåt kvällen, knackade det på dörren. Jag ropade: »kom in!» och såg bort i skuggan. En svart hatt och de ögonen! Jag trodde, jag skulle bli tokig af glädje.
Och Dion är alldeles tokig i henne, småfröknarna tror att di ska förlofva sig och göra konsertresor och få så mycket pengar, att di kan inrätta ett nytt konservatorium i Helsingfors, och der skall jag bli lärarinna och då får jag visst en sju, åtta mark i timmen, för si fröken Algren, som var i Paris...
Han var full och visste inte hvad han gjorde, det undslapp den unge mannen nästan mot hans vilja, urskuldande, i allvarlig, bedröfvad ton. Stackars far, full och tokig. Gubben snyftade. Hans tunga hufvud sjönk. Ett ögonblick tycktes han förlora minne och eftertanke, men rycktes efterhand upp igen och såg så hjelplöst olycklig ut.
Min mor: Du är tokig! Jag: Ja väl! Och ni kvinnor, vad ha ni fordom begått för synder, eftersom er lott är grymmare än vår? Se hur rätt jag har i att kalla kvinnorna för våra demoner! Var och en skall ha efter förtjänst! Min mor: Ja, det är det dubbla helvetet att vara kvinna! Jag: . . . och kvinnan, hon är den dubbla demonen.
Dagens Ord
Andra Tittar