Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hälsade inte Antti? Nej. Han såg troget fröken Verther, att han ingenting märkte, fastän vi gingo tätt förbi hvarandra. Någonting sådant tror jag inte har händt Antti förut. Ögonen bländas af att blicka in i solen. är det. Hvart gingo de för öfrigt? Jag förvånade mig öfver att du inte var med. Jag hann ej svara härpå, ty Mari uppenbarade sig samtidigt i dörren med en biljett i handen.

Agnes afbröt mina funderingar. Du lär vara gift? sade hon. Ja. Hvilket är ditt nuvarande namn, Lisi ? Reijola. Alldeles riktigt. Lisi Reijola. Din man är ? Advokat. Alldeles riktigt, jag har ju hört det. Jag för min del har ej bytt om namn, utan är alt fortfarande Agnes Verther. , du har naturligtvis barn. Huru många? Tre. Såå! Gossar eller flickor? Två flickor och en gosse.

Ett sådant förhållande ger stöd åt hela hennes lif, det är källan, ur hvilken sedan flödar en mera omfattande kärlek, till folket, till fosterlandet. Men därpå kan ni, fröken Verther, ej sätta värde. Agnes smålog, rökte och såg upp mot himmeln. Antti väntade svar. Eller huru? Kanske känner ni ändå en viss saknad efter hemlandet? Nej, nej. Hon skrattade och skakade hufvudet.

Lyyli, gråt inte, liten nu in, Antti, jag är alldeles uppgifven. talade jag full af förtviflan och idkeligen vyssjande Lyyli mina armar. Antti stod ännu där, han uppfattade icke rätt hvad det gälde. Hvad? Har Agnes har fröken Verther redan kommit? Ja, ja, fort. Jag vet inte huru jag skall reda mig. Mari är också ute. Och barnen se här ut?

Vi skola hämta fröken Verther. Hon väntar oss. Jag trodde mig märka att han icke kunde säga detta fullt likgiltigt. Men hans osäkerhet framkallades måhända af mitt utbrott nyss, som han påtagligen ansåg förorsakadt af svartsjuka. Kanske hade han ej orätt. Kanske låg dock mot min vilja svartsjukan och kyttade bottnen af min själ. Jag blygdes och föraktade mig själf.

Jag vill vara fri som himmelens fågel. Slå rot i någon liten jordfläck? Hålla fast vid den med mitt hjärta och mina känslor? Gud bevare! Det vore ju en förskräcklig andlig fångenskap. Som man gärna lider, fröken Verther. Olycklig den människa, som icke vill bära kärlekens bojor. Ni blir poetisk. Stanna här öfver sommaren, fröken Verther, skola vi tillsammans se oss omkring i trakten.

Jag viste inte rätt hvad jag ärnade göra, tog blott hatten, parasollen och handskarna och begynte åt gästgifveriet till. Ingalunda var hon väl nu hemma, men kanske viste man där, hvart hon gått. De skulle åtminstone kunna säga i hvems sällskap hon gått ut... Om fröken Verther var hemma? Joo fick jag till svar.

Ja-a, människohjärtat är ett underligt ting. Jag tror nästan att alla män önska att deras hustrur måtte , för att de skulle en annan, bättre. Fru Hartman skrattade. Du öfverdrifver, Lisi. Sådant där förargar mig. Vi skola tala om annat. Gärna för mig. Ditt ideal tyks ännu vistas i staden fröken Verther, menar jag. Ja, det gör hon. Kommer hon att dröja länge? Jag vet inte.