Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
»Utmärkt», svarade den resande och tog fram sin reservoarpenna. »Jag bar hela tiden papperen på mig lätt åtkomliga för vem som helst med lite företagsamhet, men fastän tre stycken konkurrerande agenter från andra sidan voro i verksamhet för att få tag i dem, och fastän de ha en nästan onaturlig förmåga att skaffa sig underrättelser om var man gömmer papper, som de vilja åt, så anade de den här gången ingenting.»
»En god idé», sade han. »En utmärkt god idé. En reservoarpenna, vårdslöst buren i fickan skola de aldrig misstänka!» »Jag hoppas det, ers excellens. Det är vanligen de närmast till hands liggande ställena, som aldrig bli undersökta, och min Watermans Ideal är utan tvivel ett säkert gömställe. Om fem dagar skall jag enligt order lämna papperen på vår legation i Kristiania.»
Om jag skulle skriva en sådan, en riktigt god och vacker julberättelse som kom alla människor att glömma att den gamla goda julen icke mera finns till. Författaren fyllde sin reservoarpenna, tog fram ett block papper och skulle just börja sitt arbete, då dörren sakta öppnades och en herre kom in.
Departementets mest obemärkte man tog ritningarna, som hans chef räckte honom, och rullade omsorgsfullt ihop dem till en liten hård rulle, därpå tog han en reservoarpenna ur fickan, skruvade av locket till bläckbehållaren, stoppade dit pappersrullen, skruvade till locket och stoppade pennan i fickan. Departementets mest bemärkte man betraktade hans förehavande med gillande.
Utanför kupén stod en herre, som artigt steg åt sidan för att låta den andre passera, men tågets skakningar kastade dem för ett ögonblick i famnen på varandra. De skildes om en sekund, med ömsesidiga ursäkter, och medan den ene oförmärkt kontrollerade att det fanns en reservoarpenna kvar i hans västficka, smög den andre med ett belåtet litet leende en Watermans Ideal i sin ficka.
En magerlagd newyorksaffärsman satt bredvid honom och knackade takten med en förnicklad reservoarpenna mot ryggstödets mässingsbeslag. Ibland bet han i ett äpple med vita tänder, lagade med rent guld som glimmade rovlystet mot den köttiga frukten.
Till slut lade den unga damen ned boken. »Min herre...», sade hon. Min herre svarade med en timmerstock. »Förlåt, min herre...», sade hon igen. Samma svar. Då böjde hon sig fram. Hennes lilla vita hand vek snabbt och mjukt hans rock åt sidan och tog en reservoarpenna, som stack upp ur västens bröstficka, och ersatte den med en likadan, Watermans Ideal, senaste konstruktion.
En kort stund lyssnade han till den andres snarkningar, så tog han upp en reservoarpenna, Watermans Ideal, ur fickan. Hans svartkantade hand dök snabbt in under den sovandes rock, och när den drogs tillbaka fanns det fortfarande en penna i den. Med ett litet leende stoppade den semitiske herrn pennan i fickan och lämnade kupén. En liten stund senare vaknade den sovande herrn.
Dagens Ord
Andra Tittar