United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Riddaren hade sagt, förrän han lade sig, att han var mycket trött. Också somnade han genast i sin naturliga sömn. Det hörde Sorgbarn av hans andedrag. Då smög pilgrimen till riddarens säng, och hans små magra händer rörde sig som genomskinliga skuggor över den vilandes panna ned mot hans bröst... Men endast några sekunder. Riddaren satte sig upp.
Alla på gården beundrade Lotta för hennes, arbetsduglighet. Med det nötet till man kunde hon ändå, utom sitt utarbete, hålla sitt hem i ordning. Allt blomstrade omkring henne, och själfva Lasse, det svinet, höll hon snygg och ren, när hon kunde få bukt med honom. Men hennes lynne hade på de sista åren fått sina skuggor.
Och då var det, som om man kommit varandra riktigt nära, som om man omärkligt glidit tillsammans likt skuggor, som gå upp i varandra. Men Kalle stod ej länge ut med denna estetiska klärobskyr. Plötsligen sträckte han upp händerna, gäspade som en Sankt Bernhardshund och sade: Nej, här blir man bara dåsig. Kom går vi ut, Stellan, och drar ett slag på Storgatan. Stellan svarade ej.
O flicka, ej din skönhet Hos dig hon skåda skulle, Ej dina ögons himlar, Ej denna själ, som spelar Med dagrar och med skuggor I dragen af ditt anlet; Slafvinnan, blott slafvinnan I dig hon skulle skåda, Och visste hon min kärlek, Hon slet dig från min sida, Om stycken än dig följde Af mitt förblödda hjärta."
Du är den siste grenen af vår ätt. Låt mig få dö för dig. Vi byta dräkt. Du smyger bort. JOHAN FLEMING. Nej aldrig, Olof, aldrig! OLOF KLAESSON. Du måste. Mins vårt namn! JOHAN FLEMING. Lef du för det! FÅNGVAKTAREN. Vi äro dödens, om ni längre dröjer! Gå in i det där hvalfvet. I dess skuggor er ingen ser. Välan, du blinda slump, var än min vän! Än är ej tid att dö! Fjärde scenen. Fångvaktaren.
Dagens Ord
Andra Tittar