United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag läste den hemma om julen det året när det var så sträng vinter och fåglarna frös ihjäl i skogen vid Bandarberget du vet inte hur vackert Bandarberget är om vintern när stjärnorna flammar över snöiga furor där är en grotta i berget, som man kan gå in i, och göra eld i och ligga och värma sig medan man lyssnar på vinden, det var en liten gosse som gick vilse i en stor skog.
Där var ett grönt bord, ett rektangulärt bord med en grön duk, och stolar med grön stoppning, hela rummet var hållet i dämpat grönt, och där hängde en tavla mellan två dörrar med ett skogslandskap, en vild och mörk tjärn och furor omkring, små näckrosor lyste ute på vattnet.
Ända bort mot de avlägsnaste blå bergen låg skogen på de buktande åsarna som ett grönt, svallande hav, och nära honom stod furor med något strängt, rent och allvarligt över sig. Var de beskyddande eller förebrående, dessa urgamla träd? De hade väl sett och känt hundra vintrars snöstormar, men hade de någonsin förr haft ett sådant kryp till människa så här inpå sig som nu?
Hon hade sett en enslig nejd, vackert månsken, glänsande is, en mörk udde, furor, ljung och ! Hon pressade de hopkramade händerna mot sina tinningar. Det kunde inte vara sant! Hennes kropp skakades, pulsådrorna i halsen, i hufvudet, i hela kroppen bultade. Var det ändå sant? Mina kom in. Almas ångestfulla blickar hängde sig fast vid henne. "Om frun skulle komma och se. Han är alldeles flammig."
Isen glänste leende och lekfullt framför dem, och rundt omkring lockade den snölösa skogen dem till sig med sitt hemlighetsfulla, tysta skuggmörker. Höga furor stodo stumma längs stränderna. På isen blänkande silfversken, på sidorna, framför och på alla håll svarta, tysta skuggor. De åkte hand i hand utan att säga något.
Man går ditåt, man tycker sig vara helt nära och ser dock intet annat än den ljungbevuxna sandmon och stam vid stam af de furor, den bär, tills på ett käppkasts afstånd den motsatta stranden börjar röja topparna af sina björkar.
Hvar gång hon hittills träffat honom utanför scenen, hade han förefallit henne som en hvardagsvariant af den roll, han senast utfört. I dag var han åter Hamlet. Hon smålog, när hon såg den djupsinniga min, han anlagt inför skogens furor, hon tänkte på den själlösa tonen i hans bref. God morgon, Hamlet! ropade hon och sprang plötsligt fram från sitt gömställe.