Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
Det röck och knöck i båten, men någon fara syntes inte vara för handen ännu, förrän de kommo ut i sista stenarna och släppte landkänningen. Där gick det lite sjö och solen tycktes ha gått ner, ty det såg ut som en svart rund skiva därute. Ett stycke till, så kapar jag i värsta fall, tänkte Vestman. Och så bar det av igen. Men nu tog ekan till att slingra.
Men nu ro vi ut till hamnen att ta emot honom, och någon viker in på vägen till hans gumma och får henne att komma ut; och du, syster", här steg han opp och vände sig till den unga frun "kommer också med, så kan du få höra ett ord om Stormen kanhända, om han ännu finnes ofvan sjö. Ja, ja, det är så dags att lipa och gråta nu.
"Den, som leder fiskens stråt i hafvet, Fågelns stråt i luften, att de komma Dit Hans lag dem kallar, Han skall foga, Att ock jag i dag Hans kyrka finner." Stunder flöto bort, blott sjö och töcken Såg den gamle, från sin kosa vilsnad, Och hans kraft begynte svika; tyngre Kändes rodden ren och handen domnad.
För Herren må du väl bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte, för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla. Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull. Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
Jag klippa var i forna urvärldstider, träd eller buske i en okänd skog... en våg, som skummig mot graniten dog, min fiende, den äldsta som jag lider. Där ginstens snår alltjämt sin skugga sprider som rofdjur jag en gång mitt byte slog. I sjö och träsk min tröga kropp jag drog, ett urtidsodjur trött på urvärldsstrider. Nu är jag mänska.
"Han sätter gods och skuta på Långön", hviskade förgasten med bleka läppar till vår yngling, "det går nog svår sjö, och det är stenigt utanför stranden. Törna vi i förtid, så är det förbi med oss." "Tag din själ i din hand", svarade den andre; "han vill ge dem hvarken last eller skrof; han styr på Långö ref och söker sundet."
»I evigt verldslig-sinte, Måst icke verlden då med tiden blir till inte, Som utaf inte gjord och så högåldrig är Att hennes öde död visst måste vara när? Man hörer sjö och haf mer än som vanligt brusa, Man hörer vädergud'n med grymma stormvä'r susa, Årstiden håller ej som förr sin vissa tid Med hetta eller frost.
Här skola våra barn också En gång på våra stigar gå. Ha det vi haft, se det vi sett Och be till Herren, som vi bedt. Gud, skydda detta kära land, Från sjö till sjö, från strand till strand, Sänk öfver det din milda vård Som sommardagg på rosengård! Välsigna hvarje trofast själ, Som önskar det af hjärtat väl, Men slå hvart ondskans uppsåt ned, Som vill dess fall och stör dess fred!
Genesareths vatten är högst klart, så att sanden och sjödjuren på dess botten äro synliga. *Och än att sjelf emot sig rasa Utaf en il blott upprörd går.* Väderleken är högst nyckfull på Genesareths sjö. Lugn och stormar, hvilka uppdrifva de vildaste vågor, omvexla ofta och oförmodadt med hvarandra. *Och nu med bragd på bragd Du starke drager, Du Jacobs väktare, Din Kungastråt.*
Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias' sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus' söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar.
Dagens Ord
Andra Tittar