United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag höll Allt närmre, tills på ett pilskotts håll Mitt skepp jag svängde mot vinden, Att undgå flammorna själf. Då kastade röfvarn vildt Sin sköld i lågan. Ett språng han tog Och sjönk med famnade barnet I böljans gapande graf. Bort flög med orkanens il Hans skepp. Själf kämpande sågs han än Sin börda lyfta ur vågen Och räddning kräfva af mig. Jag märkte hans vink. Jag tog Ombord den brutne.
Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade: »Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?» »Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.
Genesareths vatten är högst klart, så att sanden och sjödjuren på dess botten äro synliga. *Och än att sjelf emot sig rasa Utaf en il blott upprörd går.* Väderleken är högst nyckfull på Genesareths sjö. Lugn och stormar, hvilka uppdrifva de vildaste vågor, omvexla ofta och oförmodadt med hvarandra. *Och nu med bragd på bragd Du starke drager, Du Jacobs väktare, Din Kungastråt.*
Men vi lämna dem, för korthetens skull, och så äfven det kulturhistoriskt betonade dramatiska poemet Il Mantellaccio , en skildring ur de vittra akademiernas lif och verksamhet i Renässansens Florens. Dramat Brutus' mask har ägnats den Lorenzo de' Medici, som än har kallats Lorenzino, på grund af att han var liten till sin växt, och än åter Lorenzaccio på grund af att han var stor i sin ondska.
L'Empereur a parlé de ses premières années; ... il se reportait
Der än vid flägters sus hans bölja Sig smyger öfver perlesand, Att ömt med kyss på kyssar hölja, Som brud, sin fagra, sälla strand. Än klar, som spegeln, låter skåda De rena djupen af sin barm, Och jord och himmel se der båda Af sig en trogen bild, en varm. Och än emot sig sjelf att rasa Utaf en il blott upprörd, går; Och höljer hvalfvets rymd med fasa Och klippans grund med bäfvan slår!
Åh, henne känner jag nog, det var hon som svälte ihjäl min flicka; nå, det var då ingen stor skada, hon var ful som far sin. Ts, Nadja, så lättsinnigt du talar! Du är för ja, jag fruktar verkligen, att jag måste säga dig en obehaglighet, Nadja ... du är för lite comme il faut, förlåt min sottise, men jag får be dig att aflägsna dig, klockan är öfver åtta.
Ett brett och soligt leende spred sig över Petri hemtrevligt feta ansikte, när ordet pläden nämndes, och hans blick smekte ömt det nämnda kollit, medan Åke och Johan hoppade av tåget och försvunno in på il ristorante . Innerst inne i pläden, mjukt bäddad bland filtar, låg nämligen en skatt, medförd från landet i högan nord, och avsedd att tagas fram i Monte, en sällsynt och dyrbar skatt en liter O. P. aqvavit.
Ja, än då nordan ryter På blommans graf, Finns ingen il, som bryter Min glädje af. Jag söker vintertiden Mitt låga bo, Och kärleken och friden Där inne gro. Vid varma spiselhallen Jag sitter glad, Och hjorden står i stallen Med gräs och blad. Jag sjunger blomstersången I hyddans rund, Fast sommarn är förgången Och blommans stund.
Och hvitare vågor slå Mot stranden redan, och halfbränd står På branten furan och sviktar För stormens växande il. Dock syns ej ett segel än; Mot svarta molnet i fjärran blott Bryts stundom flyktigt en ljusning, Af måsens vinge en blixt." Hon tystnade, stormen röt Med fullväxt stämma i rymden ren, Och tungt ur djupet i gensvar Ljöd böljans flämtande suck.