Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Sist kommer i regelbundna strofer en vacker beskrifning på äkta ståndets lycka efter alla vedermödor; den börjar med samma ord som det förra giljareqvalet till brudgummens broder: »O, säll, o, trefaldt säll den, som sig väl kan skilja Från mödsamt träldoms ok, som andra kalla gilja! Säll är den, som en gång har lagt sitt segel ner Och fört i önskad hamn sin båt.
På år af nöd blir slutet död; Nej, dröj, jag ensam går!" "Nej, gode, nej! Ger kärlek ej I farans stund oss mod? Af kvinna kan den göra man, Af svaghet hjältemod. Ser jag din hand på bågens band, Skall jag ditt öga bli, Och så mot nöd och så mot död Förente kämpa vi." "Se, skogens famn är blott en hamn För vilddjur och för brott; På ditt gemak blir molnet tak, Och skyl ge löfven blott.
Han visste, att dess själ behöfver ren, himmelsk kärlek, att det behöfver en lugnare och tryggare hamn i lifvets storm och strid än den modersfamnen kan skänka. Han visste, att de små såväl som de äldre behöfva en frälsare från världens synd och villa. Allt detta och oändligt mycket mer kan frälsaren skänka de små, och därför bjöd han, högtidligt och allvarligt: " Låten barnen komma till mig ".
Men fjerran männens split och fjerran striden Och hämndens blodbestänkta hamn, Låt oss en högtid fira under tiden För alla känslor utan namn; För känslor hvilka, på sin vilda bana, Lik blommor mannen öfverser, Hvars milda doft han icke mäktar ana, Hvars späda vekhet han beler.
Så äger då ej en gång du, den hela Förblödda jordens sista, glada tröst, Du fristad, vid hvars portar slafven lägger Sin börda ned och konungen sin krona, Du fridens tempel för en värld, du hamn, Dit lifvets alla trötta segel sträfva, Så äger då ej en gång du, o graf, Ett läkemedel för mitt arma hjärta!
Men tvillingarna voro sjömän och ödet ville, att de skulle råkas än engång och blåste så finurligt på deras skutor, att de löpte in i samma hamn någonstans långt borta. Man tänke sig deras glädjetårar! När de skildrat sina äventyr, sa den ogifte: Broder, en fråga! Är du lycklig i ditt äktenskap? Sätt dig på det! svarade den andre.
Om bord på »Zéphyr.» Detta hyggliga turistsällskap, för tillfället ifördt mindre anskrämliga drägter, gick den 18 juli 1885 om bord på ångaren Zéphyr i Helsingborgs hamn.
Passagerare, som tittar upp ifrån landgångsbryggan, har inte en hamn, en plats framför sig, inte heller en reell gata, utan en backe; och de flesta husen är oartiga nog att vända gavlarna åt en. Inte desto mindre och medan ångbåten dröjer kanske en halv timme, går man i land.
Och jag är så glad, så glad en börjar ju ändå bli gammal så smått, och det känns i alla fall bra skönt att veta honom väl i hamn, när stunden är inne att man ska skiljas hädan. För en tid sedan voro vi på julkalas hos Mårten Anders i Stendala. Och där var mycken ungdom samlad både från fjärran och när. Bland många andra voro där kyrkovärden Bengt Eskilsson och hans kvinna och hans bägge döttrar.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Dagens Ord
Andra Tittar