Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Gossen stiger upp från platsen, och så löpa hans ostyriga tankar så här ungefär: Hvad jag vet om Gustaf den förste? Åh! Det är mycket det. Hvad tjenar det till att rabbla opp det igen? Nåå du? Är det allt hvad du vet. Han hade inte sagt ett ord och kamraterna skratta. Nu blir han ond. Han försöker att börja tala, men det stockar sig i halsen. Hvad skall han börja med?
Han brukade annars mitt i den vildaste flykt ibland stanna sin häst för att skratta åt livkarlarnas oviga ritt, men i dag lyssnade han icke ens till Karl Algotssons kärleksvisor. De stilla avskedsorden fortsatte att ringa bakom honom ur fjärran som en liten spröd fridsklocka från en ensittares kapell i vildmarken. Han red upp på en höjd och höll stilla.
Och antaget att jag överlämnar mig åt religionen, så är jag viss på att I inom tio år skolen vederlägga religionen. Frestas man icke tro, att gudarne skämta med oss dödliga, och att det är därför som vi medvetna spefåglar kunna skratta i de plågsammaste ögonblicken av vårt liv! Huru kunnen I begära att man skall taga på allvar det som visar sig vara ett jättelikt skämt?
"Ni är en sträng kritiker. Vid ett sällskapsspektakel får man inte fordra alltför mycket." "Jag fordrar ingenting, jag endast njuter." "Ni njuter af att få skratta och gyckla." Förhänget fäldes. Applåder ljödo. Nymark klappade ifrigt i händerna och ropade: "bra, bra!" "Hycklare!" sade Alma och såg på honom. "Hon tror sig vara en stor konstnär. Vi må unna henne den glädjen."
Han är liksom rädd, att man skall skratta däråt, men kan likväl aldrig låta bli att berätta allt hvad han borde tiga med. Hans farhågor komma alltid fram så där hälft på skämt, men med allvar under. Jag skulle väl tala om hans fåfänga, sade han, då jag skrifver den där boken, som en kvinna alltid skrifver om den man, hon »hållit en smula af». Jag skrattade och sade, att det skulle jag.
Slutligen fick den yngsta åter övertaget och yttrade: Hellre än att herr generalagenten skall skildra den sorgligaste händelsen i vårt liv, vill min äldsta syster göra det. Och om det också länder till vår skam, så tror jag inte, att någon ska ha hjärta att skratta åt oss mer än en enda och just den, som hellre borde gråta.
Jag har alltså ont samvete för mina felstegs skull, dessa felsteg kan jag inte bli kvitt, och det är därför jag inte kan bli kvitt det där om syndernas förlåtelse. Tycker du det skorrar i öronen så säg ändå ingenting, du är möjligen för ung ännu Nu skall du få frågan: tror du på syndernas förlåtelse? Skratta inte, det är någonting i det, ändå?
Det har jag varit nu i femton år och därför är jag där jag är. Tänk, att låta folk skratta åt sig och finna nöje i det? Fåfängan förstås? Men de förakta en sedan! Jag känner mig så förb. sentimental i kväll! Har du varit kär, gosse? Åja! Och du då? Joo! Hör på! Nu börjas det; men det blir inte långt.
Carlsson visste inte, när han skulle skratta eller vara allvarsam, men han såg herrarne skratta, när han tyckte att det sades något mycket allvarsamt, och då skrattade han med. Efter frukosten skulle bjudas kaffe och cigarrer och man reste sig från bordet.
Ack, jag måste skratta, när jag tänker på de första dagarne hon tillbragte i vår stad. Hon ville förvåna atenarne, det är visst och sant.
Dagens Ord
Andra Tittar