United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu, när Kerstin ä borta? Kalle såg på honom, förvånad, som om de ej utfört tillräckligt med bragder redan: Va ska vi göra nu? Dä där du vet, som vikingarna gjorde, när di vatt i livsfara, fostbrödralaget, du vet. Di blandade blod... Jaså dä! Ja, dä kan vi väl göra. Å så svär vi vid Gud att vi alltid ska dela ljuvt å lett å att om den ene ä i fara så ska alltid den andre bispringa.
Han hade fått en idé, en idé så glänsande, att han satt kapprak i sängen. Kalle Möller och han skulle ingå fostbrödralag! De skulle blanda blod samman, han och Kalle! Han talade till sig själv, som om han redan höll på att utveckla planen för sin vän. Kommer du ihåg, att när två vikingar vatt i livsfara, så blandade dom blod och lovade att va vänner för hela livet.
Jag kommer att tala om hur jag, efter att under överhängande livsfara ha trängt fram till fronten och bevittnat de gräsligheter som ägde rum där, avsvimmad sjönk till marken och upptogs av tyska ambulansen, om hur tyskarna voro som mammor för mig, om hur väl de behandlade alla, sårade, fångar och befolkning, hur de enkla invånarna i de erövrade distrikten hylla tyskarna med äreportar, och kalla dem sina befriare, och hur de fångna franska soldaterna fälla tårar över att de burit vapen mot en så storsint och ädel nation.
Men dels var det ej många bland de äldre, som erforo något därom, ty om någonting kom i dagen, sköto flickorna skulden på andra och läto Arthur gå fri. Dels hade han vissa egenskaper, som tillvunno honom även äldre personers aktning. Han var orädd och hade en verklig mani att rädda folk ur livsfara.
Kalle svarade honom med en matt, ointresserad blick. Jo, ja har en sån stilig idé. Vi ska bli fosterbröder. Vi ska blanda blod. Kalle såg på honom med samma matta, ointresserade ögon. Du vet, vikingarna, när di vatt i livsfara, så blandade di blod och så bildade di fostbrödralag och lovade att dela ljuvt och lett tillsammans och att alltid hjälpa varandra, du vet.
Rundqvist och Norman hade på långt håll upptäckt undsättningsflottiljen och tänt glädjeeldar på stranden. Och när båtarne lade till, visade de mera nyfikenhet än rörelse, ty livsfara hade de aldrig varit i. Inte så länge man har land under sig! menade Rundqvist. Som dagen var kort, började upptagningen av ekan genast, och strax därpå draggningen efter kistan.
Rundqvist och Norman hade på långt håll upptäckt undsättningsflottiljen och tänt glädjeeldar på stranden. Och när båtarne lade till, visade de mera nyfikenhet än rörelse, ty livsfara hade de aldrig varit i. Inte så länge man har land under sig! menade Rundqvist. Som dagen var kort, började upptagningen av ekan genast, och strax därpå draggningen efter kistan.
Vad är det? ropades uppifrån av de nerrusande karlarne. Pastorn har fallit i sjön! Ohoj! svarade Rapp och halade in den skrikande prästen. Och nu blev det folksamling. Carlsson spelade den ädelmodige räddaren ur livsfara och gjorde den medlidsamme samaritanen, himlande sig och beskärmande sig på brutet landsmål, som han alltid tog till, när han skulle vara vek och trovärdig.
Kl. 8 steg vattnet i rummet över kölsvinet, och besättningen tillfrågades om den ansåg att något mer kunde göras för fartygets räddning. Alla man svarade »nej» och ansågo skeppet vara totalt förlorat och att det endast återstod att söka rädda livet. Order gavs nu att båten skulle sättas i sjön, och med stor och ögonskenlig livsfara kommo alla man i båten och lämnades skeppet kl. 9 f. m.
De båda sjömännen voro landsmän och hade icke sett varandra på 7 år, då de bägge varit i livsfara på Malmö redd, i det att en ångpanna på en närliggande båt sprang i luften. Slumpen hade förökat det rörande och intressanta i återseendet.