United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kalle svarade honom med en matt, ointresserad blick. Jo, ja har en sån stilig idé. Vi ska bli fosterbröder. Vi ska blanda blod. Kalle såg på honom med samma matta, ointresserade ögon. Du vet, vikingarna, när di vatt i livsfara, så blandade di blod och så bildade di fostbrödralag och lovade att dela ljuvt och lett tillsammans och att alltid hjälpa varandra, du vet.
Dom delade ljuvt och lett och så lovade dom att di aldrig skulle svika varandra utan när dä gick galet för en, så skulle den andre hjälpa. Och så hjälpte dom varandra. Stellans tankar flögo en stund som svalor. Det skulle vara stiligt. De skulle blanda blod och aldrig, aldrig svika varandra. Hans kinder brände. Minuten efter ryckte han till. Vikingarna lät blodet rinna under en tuva.
Den fete japanen tecknade mot kuddarna och inbjöd på dålig engelska de högtärade herrarna att taga plats, och eftersom intet annat tycktes vara att föredraga, uppfyllde de tre vikingarna välvilligt denna rimliga begäran. Genast trippade ett par snedögda skönheter in med saké, risbrännvin, på lackerade brickor, andra skönheter började knäppa på strängaspel och åter andra trådde dansen.
Den andra är den ansenliga bondgården Fastböle. Den ligger vid en farled, som vikingarna begagnat; i
Ingen väg ledde dit, och det var långt till någon köpstad eller gård. Under vintertiden syntes sällan några spår efter människor, fast ända till trettio skepp kunde stå uppdragna i snön, väl övertjällade med näver och granris. Först efter Göje månad, när det vårade, kommo vikingarna ned från bygderna.
Nu, när Kerstin ä borta? Kalle såg på honom, förvånad, som om de ej utfört tillräckligt med bragder redan: Va ska vi göra nu? Dä där du vet, som vikingarna gjorde, när di vatt i livsfara, fostbrödralaget, du vet. Di blandade blod... Jaså dä! Ja, dä kan vi väl göra. Å så svär vi vid Gud att vi alltid ska dela ljuvt å lett å att om den ene ä i fara så ska alltid den andre bispringa.
Varken Tova eller de andra hade heller hört liknande vaggvisor, ty husbonden sjöng det enda han kunde. Det var mörka stridssånger, som han hört vikingarna stämma upp i vindstilla nätter, när de sutto vid årorna och ljusen på Franklands kuster blinkade lika avlägsna och små som stjärnorna.
Dä glömde ja å tala om för dig i morse, när ja talade om vikingarna, som blandade blod. Se du, ja har hittat på ett bättre sätt än dä där mä att låta blodet rinna under en tuva. I stället ska vi sticka oss mä en knappnål i fingertopparna och så ska vi krama ut blodet och suga dä på varandra så att ja får ditt blod och du får mitt. Du förstår! Kalle nickade, men också nu utan entusiasm.
Stellan kröp ned från stolen och fiskade ur Kerstins sykorg fram en stoppnål. Gör du dä först, sade Kalle, så ja får se, hur dä går till. Ja har aldrig blandat blod mä nån. Inte ja heller, svarade Stellan förnärmad. De gjorde vikingarna bara en enda gång . Ska vi? Kalle nickade. Stellan började sticka i pekfingerstippen. Så kramade han och fick fram en droppe blod.
Dagens Ord
Andra Tittar