United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är klart, konkret. Det är just som du sjelf sett det. När du talar om menniskor och ställen ser man det. Du ska' ge ut dethär. Det ska' bara omarbetas lite här och hvar.» »Det kan jag inte.» »Åhjo. Jag ska' hjelpa dig. Vill du det?» »Du blir trött på det innan boken är färdig.» »Nej. Jag blir inte trött. När det gäller att arbeta för andra har jag en ofantlig energi.
Der fans hos henne icke en tanke på att denna bekännelse, afgifven lugnt och utan spår af förlägenhet, skulle förefallit de fleste andra mödrar hårresande. Hon kände ingenting annat än glädje, en befriande glädje öfver att hennes gosse ändå, trots allt, var finkänslig och nobel som hon knappt vågat hoppas. Åhjo, hon hade hoppats hon hade hoppats det hela tiden, men hon hade knappast vågat tro.
Men med hvad tog han dem? I mun? Med framfötterna, log Hanna. Han kunde väl icke taga mer än en i sender, funderade Lulle. Åhjo, han hade en korg . . .
Det kom ett häpet uttryck i barnaansigtet. Det föreföll henne som om en främmande kvinna kommit in i hennes rum, en elak gammal kvinna, så olik den blida, moderliga vän mot hvars axel hon så ofta hade lutat sitt hufvud. »Barn», sade samma främmande röst, »jag tror icke du anar hur djupt detta gripit in i mig. Du kan icke förstå det.» »Ahjo, men...» »Men?»
Men blef han icke bättre sedan?» »Ahjo. Det kom en smula mer lif i honom se'n. Det var väl hafsbaden som gjorde det, kan jag tro. Det är utmärkta bad. Jag var också förskräckligt sjuk i början, men det blef bättre der, fast det nu är likadant igen,» »Är ni sjuk nu? Jag tycker ni ser så frisk ut.» »Det är det goda hullet, som bedrar dig», sade sonen skrattande. »Men det är bara arsenik.
Hon svarade icke, räckte honom blott boken, som han tog emot utan att vända sin blick ifrån henne. »Ja, jag såg det för resten godt.» »Hvarför frågar ni då?» »För ro skull.» »Kan ni inte finna på något roligare?» »Ahjo kanske få se.» »Nå», sade hon med ett bortskämdt barns otålighet. »Vet ni hvad jag tänkte när jag såg er med boken i hand?» »Nej.» »Se der en af de våra.» »Hvad menar ni med det?»
»Trodde ni inte det?» Hans ton var skämtsam men med en underklang af ömhet. »Åhjo. Det visste jag nog; det vet ni nog!» När de kommo ner på gatan igen fick han plötsligt ett infall: »Ska' vi gå och helsa på min mor? Ta henne med ut och äta kväll i gropen?» Hennes ansigte lyste upp af glädje och hon tvärstannade: »Det skulle vara bra roligt», sade hon ifrig. »Men jag vet inte om jag törs.» »Törs?
Kaptenen tyckte om den hederlige gossen och det sätt, hvarpå han talade om sin mor. "Nå, hvar har du dina papper?" "Papper? Jag har inga papper, kapten." "Har du inte? ja, då kan jag inte taga dig med." "Åhjo, gör det, kapten. Jag skall bli en riktigt snäll gosse, om jag får följa med." "Jag kan inte; det är emot vårt reglemente.
»Det var sjutton», sade Fågelström till Majken, »vad John frotterar sig mot money.» »Hur så?» »Det var ju miljonären Schönstein han gick och pratade så gemytligt med.» »Var det det?» frågade Majken intresserad. »Hur kan han känna honom?» »Åhjo, man har ju hört », svarade Fågelström likgiltigt. »Vad har ni hört? Ni, som rör er i finanskretsarna, har väl reda på en hel del.»
Det är inte nog med att kunna det främmande språket, man skall också kunna sitt eget.» Hon smålog. »Tror du icke jag kan det?» »Åhjo, såder hjelpligt, till husbehof. Du talar så grammatikaliskt korrekt att det riktigt är rörande du näns aldrig ens säga inte, utan säger alltid icke men allt det der är inte nog. Det är något som heter stil...» »Hvad jag inte har kan jag arbeta mig till.»