Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
Det är ett sådant maner, hvarhelst det må uppenbara sig, som påkallar parodien.
Här må man icke förbise en dubbelhet, som tyckes ligga i parodien, i denna betydelse tagen, ehuru denna dubbelhet visserligen är mera skenbar än verklig. Att nämligen smutsa det höga med tillsatsen af det låga väcker harm, att förputsa det lägre med det högres tillhörigheter kan väcka löje.
Därföre är också parodien, i denna mening tagen, ett oting, såsom sådant utan betydelse och fullkomligt utan annan än fientlig relation till harmoni och skönhet.
"Parodien", säger Thorild, "är konsten att förvända allt, hvad förvändas kan; det är således konsten att göra det höga till lågt, det sköna till fult, ordning till förvirring och visheten till vanvett." Om man t.ex. insätter några förvirrade noter i en sonat af Mozart, om man på en madonna af Rafael målar ullvantar, o.s.v., så har man parodierat dessa Mozarts och Rafaels skapelser.
Och sålunda framstå skönheter, som gifva parodien blott ljus och kraft att uppsöka och förstöra det, som ej är dem likt, och mänskligheten den tröstande lärdom, att väl mycket kan finnas i världen att skratta åt, men också mycket, som påkallar endast välsignelse och dyrkan.
Och hvem har icke i sitt våld att rubba ordning och öfverträda lag, om han ej känner det rätta, eller om han ej respekterar detsamma? Med skäl stämplar därföre Thorild parodien, hvilken han blott uppfattat såsom förvändande, med fördömelsens märke.
Thorild menar, att parodien i sin natur endast kan riktas mot det mest höga . Att han här menar parodien, betraktad blott såsom förvändande , synes klart; och i detta afseende är hans påstående sant, likväl med det villkor, att han med det mest höga förstått det harmoniska i hvad uppenbarelse som helst; ty eljest finnes i grader af ren uppenbarelse, från grodan till människan, från tiggaren till konungen och Gud själf, ingen grad, som ej kan på förutnämnda sätt af parodien anfäktas.
Parodien i sin ädlare betydelse är sålunda ett drifhus för manerets grimaser, där de, lika ogräsplantor, som i grodden svårligen kunna urskiljas från de äkta, växa opp och utbilda sin verkeliga karaktär.
Att parodien åter endast kan antasta det harmoniska med framgång, kommer däraf, att blott det harmoniska kan i synlig måtto förstöras genom infogade missljud, då däremot det oharmoniska redan i sitt väsende innebär det, som parodien såsom förstörande vill åstadkomma.
Därföre, då parodien, sådan den af Thorild betraktades, nämligen såsom angripande det harmoniska, grundade sin tillvaro på förstöring, har den i sin rätta egenskap som en skönhetens tjänare till föremål att befordra de i ett föremål liggande disharmoniska potensernas flor och tillväxt, till dess att de röja sin natur och spränga de skenbara banden af harmoni, som sammanhållit dem och dolt deras sanna väsende.
Dagens Ord
Andra Tittar