United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är dock en sorglig tanke, att en ädel atenares ärvda förmögenhet och vilken förmögenhet sedan! skall övergå i händerna på en ofilosofisk och plebejisk lymmel till biskop. Vi leva i de yttersta tiderna. Deukalions flod år ånyo i stigande. Må den komma, men icke förr än Olympiodoros är stoft och aska! De båda vännerna lämnade bordet.
Vägfärdande köpmän kommo ibland med halländskt salt, som hade blivit dyrt under de oroliga tiderna. Hände det, att de klövjade genom skogarna med ännu större dyrbarheter, skickade han ut sitt folk och lät plundra dem. På det sättet växte beständigt hans rikedom. De ihjälslagna blevo sänkta i ett kärr, som han sedan aldrig själv tordes rida förbi annat än i stort följe och vid full dager.
När Daniel framställde sin fråga: "Huru långt är det till slutet på dessa förunderliga ting?" Efter förloppet af den tid, som är framställd genom detta mystiska tal, skulle slutet vara inne. Det kan synas förmätet, om vi söka tolka detta uttryck om "tiderna," då icke ens den store profeten Daniel förstod dem, som sjelf upptecknade dem.
Han sa annat förr, menade Gusten, som höll noga reda på allt vad Carlsson sade och gjorde, men inskränkte sig till ett slött underkastande, utan att dock inträda som son åt inkräktaren. Tiderna förändras och vi med dem! Jag tackar Gud för var dag jag blir klokare! svarade Carlsson. Samtidigt började han besöka kyrkan om söndagarne, deltog i allmänna frågor och blev vald till kommunalnämnden.
Ack, hvad skulle han sagt om han lefvat nu för tiden, när endast fruntimmer besörja fruntimmersskrädderiet och verlden ändå står. Nog skulle han förr trott den förgås, än ett sådant oskick kunna äga bestånd. Den häftiga vrede, hvari han mest lefvat de sednaste tiderna, förkortade hans lif, han dog snart derefter. Min mor hade länge varit död.
Jag väntar Antikrist, som skall föregå de yttersta tiderna. Huru, vördige fader? Ni väntar Antikrist, och ni säger dock att vårt tidevarv är ungt av det tillkommandes kraft? Ja, jag vill icke dölja för eder, min kära unga fröken, att besynnerliga tecken nu i två år visat sig uppå himmelen och stadigt fortfara, så att ju en blinder kan märka någonting stort och fruktansvärt vara i kommande.
På den ut till gatan nående stentrappan var det beqvämt att sitta och hvila. Just här hade hon förr som ung tjenat i många Herrans år. Huru tiderna hade förändrats sedan dess. Då var hon frisk och rask, och färdig till hvad slags arbete som helst. Hon tog i som en karl och tröttnade ej midt i arbetet. Men annat var det nu.
Laga ni, att jag får en ny revers i laga form, så slipper jag den nöd, jag varit i, och får någonting i besparing till nästa ting. Det blir ändå ett mål till, ty lita kan jag därpå, att jag får lägga in på karlen då åter. Tiderna äro dåliga, min vän, och man måste hushålla. Akta er blott att härnäst spela mig ett dylikt spratt, och lär er en gång att handtera affärer med allvar."
Tackar, sade jag, vad hette herrarna? Det sa dom inte, men det var alldeles riktiga officerare med uniform . Denna sommar hade Anna-Clara bestämt att hon skulle gifta sig med en tandläkare. Hon hade hört att de förtjänade så mycket pengar och tiderna äro ju så dåliga. Men en dag ändrade hon tycke och sade: När jag blir stor ska jag gifta mej med en sån där. En sån där var en sjöofficer.
Han sa annat förr, menade Gusten, som höll noga reda på allt vad Carlsson sade och gjorde, men inskränkte sig till ett slött underkastande, utan att dock inträda som son åt inkräktaren. Tiderna förändras och vi med dem! Jag tackar Gud för var dag jag blir klokare! svarade Carlsson. Samtidigt började han besöka kyrkan om söndagarne, deltog i allmänna frågor och blev vald till kommunalnämnden.