United States or Democratic Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hennes förmyndare hade den godheten att tillåta henne att, på hvad ort hon ville, lefva af de penningar hon sjelf med strängt arbete förtjenat; och det var bra och mera, än en gammal mamsell har rättighet till. Också hon flyttade då till Stockholm. Mins någon numera "Hundrade minnen från Österbotten?"
DANIEL HJORT. Hur bittert söndersliter denna syn den sista flik af vördnad, som jag än' för Fleming hyser. Fleming säger du! Hans skuldregister än jag icke slutat. Skrif upp på det att han din släkt utrotat, då Österbotten som en enda man sig reste mot hans järnok opp.
Utan tvifvel upprinner här en af de källådror, ur hvilka den sällsynta berättarkonst flutit, som utmärker Runebergs diktning. Ännu som vuxen, när skalden med sin syster talar om Sara Wacklins Hundrade minnen, utbrister han: "Hvilka minnen skulle icke mamma kunnat skrifva från Österbotten!"
Och samma själ, hur blid, hur varm den var i hemmets ro; hans blick, hur ljuf och klar! O! jag vid detta hjärta hvilat har. Ah! hvem är ni! Hur har ni kommit hit? KATRI. Ohörd som sorgens suck i glädjens sal, omärkt som, bland de mäktige, föraktet. EBBA FLEMING. Bort hemska syn! Bort dit, hvar'från ni kom. KATRI. Det är för långt tillbak's till Österbotten.
Runebergs födelseort, Jakobstad, en obetydlig köpstad vid Bottens hafvets kust, synes föga egnad att frambringa en stor skald, lika litet som själfva Österbotten med sin bördiga, men flacka slättbygd och sin vakna och intelligenta, men praktiskt anlagda befolkning. Dock härstamma därifrån Finlands förnämsta diktare: Runeberg, Franzén, Stenbäck, Topelius.
Alt nog du kved ej mera vid min barm; och så kom jag tillbaks till Österbotten Gud vet uppå hvad sätt. DANIEL HJORT. Ah! det var då mig Fleming tog från vägen upp. Du öde! KATRI. Där satt jag sedan på vår gårds ruiner och vackra visor sjöng till foglars kvitter så vackra visor! En jag minnes än: "Min make föll i sitt röda blod, bödeln som präst vid kistan stod, på grafvarna giftört växer".
Sakta bar likväl det framåt, småningom, Högre, högre upp mot nordens bygd man kom; Halfva Österbotten snart han genomfarit, Var dock allt densamma, han i Nyland varit. Och på lika sätt gick äfven färden till, Samma skratt, hvar han for fram, hvar han höll still, Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret, Än på gubbens rygg och än på kreaturet.
Säg, var han icke en af dem, Klaes Fleming; i slottets fängselhålor lät förgås till straff, för det de reste sig mot honom? Ha! själf jag varit med och domen skrifvit. KATRI. Din faders bror det var. Din fader föll, då än ett omedvetet barn du var. Långt upp i Österbotten stod hans gård, en grushög nu, där ulf och ormar smyga.