United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men den välförståndige Petrus sutit en stund där, Trädde han fram och lade den glimmande duken väfven: "Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias från Kuru, Gåfva som karl, ej ofta bestådd åt den fattiga flickan, Är hon ock vacker som du, och som du värderad af alla." Sade och satte sig ned och rökte och började åter: "Icke blott duken han ger, men sig själf han bjuder dig äfven.

Glädje möttes dock nu i det älskade hemmet ej mera, Tystnad och oro blott, ovanliga gäster om julen, Mötte hon där. Förgäfves i glans från glimmande kronor Strålade festliga ljus, förhöjande prakten i rummet; Skarpare blott sig röjde den mulnande sorgen där inne.

Hon hade inte förr varit utsatt för mycken rörelse, och hennes ögon, ehuru nu nästan klarare än alltid annars, glimmande och fulla av högsta innerlighet hon såg Albert, visade likväl spår av att knappt ha sovit halva natten. Flickan, som kom in med kaffet klockan halv sju, var således högst välkommen. Förträffliga dryck vid ett sådant tillfälle, som morgonen!

Min Gud, låt höra, herr statsråd! hur detta vidfogade har sig? Den unga studenten framtog sin bok ur fickan, bläddrade i den med glimmande ögon, slog slutligen upp titelbladet och sade: Får jag läsa högt? Ja visst, min bästa vän!

När skall mitt åskmoln komma i storm en gång, När skall jag se dig, drömmarnas yngling, I stridens dån, med glimmande svärdets blixt Förklara den eld, jag tändt i ditt bröst? Lyss, bleka Gylnandyne, och känn en gång, Hvad ljud Oihonna älskar i sången! Begär ej klagan, frisk är min sägn, en vind Från nordliga fjällar brusar i den.

Assim smög undan, i det han sände Singoalla en dyster sidoblick. Hövdingen förde händerna till pannan och bugade för Erland, men hans halvt nedslagna ögon fäste dock mellan de svarta ögonhåren en glimmande blick dottern. Flickan var blek, men hon hävade ej, ty hennes hand vilade i Erlands. Erland sade, att han ville tala vid hövdingen utan annat vittne än Singoalla.

Med en betryckt känsla vände han sig inåt skullen. Jarlen kom först uppför stegen, och litet bakom honom stannade Ingemund och Hallsten i sina glimmande hirdrustningar. Vad han har blivit vit och gammal! viskade genast Hallsten. Du kan lugnt tala, sade jarlen. Vid hans år är hörseln klen. När jag nyss kom hit och ropade efter honom, dröjde det om en god stund, innan jag fick svar.

växte, likt den unga svanen, opp Ett snöhvitt segel, glimmande i öster; Och inom några korta stunder sam Det vimpelprydda skeppet vid hans udde. Vid stranden låg en planka; med en bön Till böljans makter slog han sina armar, En glädjedrucken älskling lik, om den Och störtade sig djärf i vågens bädd, Sitt hemland och sitt sälla hopp till mötes.

Härligt speglar i Cronas bölja Hjältars Shelma de glimmande torn, Solen tömmer från östern Öfver Morven en flod af sken. Ljus är salen, där Finjal tronat; Dunkla vandra där inne likväl Söner tre af Morannal, Gamle kungen i sångens land. Gall med bågen är mörk att skåda, Harpans Rurmar fördystras af sorg; Nyss från striderna kommen, Tiger trotsige Clesamor.

Sex skidlöpare, dröjande kvar vid bytet att vakta, Suto snön i en rund och förnöjdes af mat och af brännvin; Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien Tågade långsamt fram mot sitt hem det glimmande träsket.