United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder. Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen hedmarken en jämn väg för vår Gud.

Enligt dessa borde han nämligen, såsom läsaren äfven till någon del kunnat finna af hans soliloqvium, under förevändning att köpa kringlor söka att slippa in i jungfru Susannas helgedom, hushållskammaren, kapitulera med henne och bilägga forna stridiga punkter, såvidt möjligt vore, och, hon försonad begett sig till den tillgränsande boden att hämta brödet, kuppa klockstapelnyckeln och gömma den i barmen af sin fårskinnströja.

Leende lyste en tår i den ädle krigarens öga, Kufvad i samma minut, som den föddes; men ömt till sitt hjärta Slöt han sitt älskade barn, och han talte försonad och sade: ", vår tröstande ängel, och narra din moder att glädjas , som du narrade mig, illistiga, till din syster, Finn för den arma ett lugnande ord, jag söker det fåfängt, Talte jag än förnuft i min knarrighet kvällen igenom."

Farvel, de Herrer, og glædelig Jul! Är det gratis? sade Börevig. Jag trodde det kostade en tia. får den stackars mannen den. Var god. Busen mottog försonad tian och han, Dybedræt och Börevig lämnade kontoret. Du vräker dig med pengar, sade den ännu kokande Dybedræt. Börevigs ädla sinnesstämning hade återvänt. Med egna pengar, sade han, och med andras klädesplagg. Vi äro alla svaga människor.

Därefter sade han: »Se, nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad

Och drabbande stålet klang, Och Morven hörde med tjusning än Ett sent, halft döende eko Af ljud från Ossians dar. hejdade Hjalmar rörd Sin hand, som måttade dödens hugg: "Håll, yngling", talte han, "spara Jag vill åt sagan ditt lif. Mig gläder din morgons glans, Din dag skall stråla af sol en gång; Kom, räck mig handen försonad Och lef för bragdernas fröjd!"

Och Agnes, lätt försonad, bad till Gud om nåd För ynglingen, och han stod upp och lofsjöng Gud.

Dock dröjer jag med fuktadt öga än Uppå den kulna, törnesådda stranden. Af afskedsstunden adlas allt till dyrbart, Och ömt försonad blickar jag farväl Ät hvad jag nu för alltid öfvergifver. O, det är lätt att oförrätter glömma, man är öfver lidandet och sorgen, Och ingen bitter tanke tar man med Till kärlekens och fridens ljusa fester.

Träd fram, din fader kallar dig nu till strid, Det svärd, han gaf dig, blotta mot honom; Om ej, kom förkrossad och böj ditt knä Och med försonad skuld vid hans fot. Han slöt. Ett sorl, som suckande vågens doft, Dog långsamt bort bland kämparnes skara, Och tyst, förfärlig, hotande, ensam stod Än kvar i sin väntan Gauthiods kung.

Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.