Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Överfylld av saliga känslor, vilka trängdes om att få löpa ut, gick herr Lundstedt gata upp och gata ner, och allt vad han såg och hörde stämde han i ton med sin sjungande ande; rådstuvakten gick i gevär klockan tolv för att hylla honom med skyldring och trumvirvel, klockorna ringde till hans triumftåg, kanonerna på Skeppsholmen dundrade hans ära, och folket hälsade på honom, när de lyfte hattarna.
Stellan rätade upp sig: Jo, dä kan ja visst! Ja, men ja ä simkandidat. Å ja vet, hur man ska bära sig åt, när man dråsar i plurret. Stellan såg på honom. Å vill du inte va mä, så kan ja lätt få en annan. Dä ä ingen konst. Stellan vred på sig: Nä, dä vet ja väl! Klockan ringde. De gjorde en avstickare ned till ån, innan de gingo hem till frukosten.
Men fru Helena och hennes son och hennes tjänarinnor hade redan om förmiddagen av slottets sista dag flyttat till klostret, i hopp att inom helgedomens väggar och i gudsmännens närhet återfinna något lugn för sina bävande själar. Var riddar Erland och den lille pilgrimen voro, visste ingen. Sju dagar hade försvunnit, då vid midnattstiden klostrets portklocka ringde.
Kanhända att han nu kunde träffa Hall hemma. Det var kanske redan för sent, men han ville likväl tala med honom. Han stannade utanför Halls port och såg upp åt hans fönster, och han började redan fatta nytt mod, då han såg att det lyste i springorna vid gardinernas kanter. Han sprang uppför trapporna och ringde. Vad betydde det att han icke kom ut och öppnade? Han var ju hemma det lyste i fönstret
Feta och skinande mouschickar stodo med pipor i munnen och konverserade under lifliga gester, när och fjerran ringde kyrkklockor, små och stora, pinglade och dånade, alltefter som de hade kropp till. Nadja gick med dansande gång framåt gatan. Der stod i en lång rad en hop istschwoschikslädar och väntade på kunder.
Då ringde det i öronen på mig, och jag tänkte på klämtningen. Framåt middagen kom bogseraren i land med den bärgade besättningen och den förolyckade lotsen. Åldermannen stod nere på bryggan och tog emot. Hur i Herrans namn har du burit dig åt, Otto? Jag vet inte, jag; det var mitt öde.
»Älskade!» andades Anderblad i tratten, och ordet tycktes vara väl funnet, ty svaret kom genast: »Jag möter dig i kväll vid kontoret! Einar vill träffa mig, men han skall få besked.» Så ringde hon av. När klockan slog sju på aftonen beredde Anderblad sig att gå, och kastade en blick genom fönstret för att se om Elsa var där.
Men Stellan drog sig undan hans vänlighet. Han var rak och stel i ryggen av triumfen: Nä du, dä får du visst inte, för du säger alltid, att din pappa ska sätta min pappa i arresten. Ja men, ja ska aldrig säga dä mera. Ja svär att ja aldrig I samma ögonblick ringde klockan. Stellan rusade över gatan in genom porten. Han hörde Göran ropa på honom att vänta, men han varken stannade eller svarade.
Det var ett susande och ett prasslande, så att man måste komma öfverens om att berätta en i sänder. "Jag stod i en präktig sal och bar många ljus och många härligheter", började den första. "Fru kommerserådinnan höll på hela dagen med att smycka mig och gjorde sig därmed mycken möda. När ändtligen kvällen kom och alla mina ljus brunno, så ringde hon.
Varför han i alla fall ringde till ölstugan “Konungen“ och talade med Lisa i stället för att ringa upp Hartman var en lång tid efter ett mysterium för honom. Han ringde till “Konungen“ och hade tur: Lisa hade slutat sin tjänstgöring och stod klädd och färdig att gå hem.
Dagens Ord
Andra Tittar