Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 oktober 2025
Fröken Alma Hagberg hade utom sin svaghet för att synas och taga sig ut också en annan: för literatur och konst. Det gick ett rykte vid badorten att hon skref och detta rykte föll det henne aldrig in att dementera.
De tycka det är odorvigt att gå ut i hettan och slita skodon utan att få en bit mat till frukost. Chefens ansikte klarnar. Hagberg! Tag en droska och åk omkring till de lymlarna och säg att jag bjuder dem på frukost till Ladugårdsgärdet om söndag kl. 11, men att samlingen sker i torget med uniform. De som sakna uniform få ta bara mössa. Ja, men de ha gått och murat i mössan.
Der låg bland annat hans egen gamla novellsamling vid sidan om Resebilder af Kate Zimmermann. »Har ni sålt många exemplar af min bok, sedan jag kom hit?» frågade han. »Tre exemplar», svarade förestånderskan småleende. »Till damer väl?» »Naturligtvis.» »Hör fröken säg mig till hvilka. Det kan ha sitt intresse att veta.» »Fröken har köpt ett», sade förestånderskan med en gest till fröken Hagberg.
Ledsnade de ändå? Nej, intresset levde och levde upp med ett alldeles spritt nytt liv. Byggmästar Husberg sitter vid sin kaffefrukost en vårmorgon och läser i bladet, att skarpskyttarne skola rycka ut på gärdet nästkommande söndag. Korpralen på nittonde kompaniet, verkmästar Hagberg, som också läst morgonbladet, har skyndat till chefen för att få order. Gud bevare herr kompanichefen!
När han kom hem från sin misslyckade upptäcktsresa satte han sig att besvara brefvet: Stockholm den 23 oktober. Fröken Alma Hagberg. Ni är mig en fin liten fröken! Om jag inte visste att ni i grund och botten är lika förargad på er själf, som jag är det, så ville tonen i mitt bref bli ännu mer förebrående.
»Ni ska' inte bry er om att han grinar», sade Pelle tröstande. »Han grinar alltid. Det är rent nervöst.» När nästa dans spelades upp drog Pelle sig tillbaka; fröken Johnson engagerades af en anemisk vice-häradshöfding och William blef ensam med fröken Hagberg. »Vill ni dansa?» frågade han och gjorde en liten rörelse som för att resa sig upp. Deras ögon möttes, en enda sekund.
Fröken Johnsson producerade ett mellanting mellan en nigning och en bugning, slog ögonen ned och tog Williams arm. »Fröken Hagberg kandidat», fortsatte Pelle frikostigt. William hann endast göra en kort, flyktig bugning; han var redan på väg mot danssalen med den mörka.
Just som ridån föll tyckte han sig i en loge se ett blekt kvinnoansigte, som han kände. Det klack till i honom. Han hade hela den sista tiden gått och invaggat sig i tron, att fröken Hagberg skulle komma upp till första föreställningen och nu fick han med ens en fullkomlig visshet. Det var hon.
»Det gör ingenting här, på Söder», sade han lugnande. Och de gingo vidare. Fru Zimmermann mottog dem utan synbar förvåning, men med synbar glädje. »Vill ni icke bli här till kväll?» frågade hon. »Nej; ta på dig. Vi ska' i Grands grop. Fröken Hagberg vill se notabla fysionomier.» Det var en uppsluppenhet i hans sätt, som modern aldrig förr sett.
»Ni ska' inte tro att jag är kandidat», vände fröken Hagberg sig strax till William. Hennes dialekt var icke fullt så skånsk som kusinens. »Hvarför vill ni ta' illusionerna från mig», skrattade han. »Man ska' aldrig ta' illusionerna från en dussinmenniska, vet ni väl. Det är att ta' lyckan ifrån henne.» »Det var naturligtvis ett skämt af herr Wahlberg. Så ert spydiga smil träffar mig inte.»
Dagens Ord
Andra Tittar