United States or Saint Kitts and Nevis ? Vote for the TOP Country of the Week !


Flera gånger under lektionen vände sig Göran om och såg honom, samma gång misstroget, bönfallande och imponerat. Till slut slog tant Emilie pekpinnen i katedern och ropade: Göran! Vill du sitta stilla! Vad sitter du och vänder dig om för? Göran räckte upp sin hand: Tant, tant Vad är det? ä Stellan. Vad är det med Stellan. Jo, Stellan, han har en häst Vi bryr oss inte om Stellans häst.

Han vädjade till sin fosterbror, som svarade med en nick. Men när de kommit in bönsalen, var det inte längre något tvivel om, hur dagen skulle sluta. Rektorn höll sig hela tiden nedanför katedern. Han såg förfärligt ond ut. Och adjunkten Lundquist slutat bönen, steg rektorn sakta uppför katedertrappan och började tala.

Jag har aldrig sett såna ungar som ni är i dag! Göran viftade ännu ivrigare. Vad är det ? Jo, tant, Stellan han gråter för att ja vill se hans häst och för att ja har sagt att pappa kan sätta hans pappa i arresten. Tant Emilie slog pekpinnen i katedern: Göran ska vara tyst! Ögonblickligen! Ja, men Nu går Göran ut! Göran försvann långsamt. Spänningen i salen var oerhörd.

Den tillhörde fröken Alma Hagberg från Malmö. »God dag, Ni», sade han i det han slog sig ner vid hennes sida. »GoddagHelsningen vexlades hviskande; den lille samhällsförbättrarens glasögon blänkte redan hotande uppe från katedern; det var omöjligt att mera sagdt. Men William satt och undrade.

Stellan, vad är det för märkvärdigt med din häst? Men Göran var idel iver. Han reste sig upp i bänken och svarade i stället: Ja och säger han att den äter havre och ligger halm precis som riktiga hästar å att ingen har en sådan häst. Tyst nu, Göran! Nu vill jag höra, vad Stellan har att säga om saken. Kom fram Stellan! Stellan gick fram till katedern. Han var blodröd i ansiktet.

Domaren hade sin plats i katedern och vid småbord nedanför sutto protokollsföraren och stenografen. Till vänster de tolv nämndemännen, och till höger provinsialläkaren, pastorn och kronofogden. Sedan nämnden gått eden, infördes den anklagade. Folket reste sig , och bisittarne sträckte fram halsarne för att se mördaren.

Han steg ned från katedern och räckte Elsa sin hand: Tack för det ni stannade kvar! sade han enkelt och varmt. Jag förstår att ni velat demonstrera för yttrandefriheten. Vill ni också säga mig ert namn? Hon svarade med gråten i halsen: Jag heter Elsa Finne men jag är gift med hon gjorde en gest mot dörren med prosten. Han nickade, som om han velat säga, att han också gissat sig till det.

Hon svarade icke, såg blott den unge mannen i katedern, som om hon velat säga: jag hör icke till dem. Stäng dörren! sade han till biljettförsäljaren. Dörren stängdes, och föreläsaren fortsatte som om ingenting händt. Men Elsa kunde icke längre samla sin uppmärksamhet kring hvad han sade, och han märkte det strax. Det tjänar visst till ingenting att fortsätta, sade han.

När han står i katedern och extemporerar är han vältalare, men det är mera en exeget än en predikare man hör. Kateketiken är honom motbjudande, men han måste, och han är strängt plikttrogen.

Fredagsmorgonen steg rektorn efter sista psalmen upp katedern. Alla visste vad det gällde. Strömfåran hade lagt sig. Men det var liksom en officiell bekräftelse detta av alla kända faktum att höra rektorn offentligen förkunna nyheten. I natt har åns strömfåra lagt sig.