United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och tänk, inne i brevet ligger en present, ett svart mössband och på det står i guld: Delfinen . Det är ett sådant band som Anna-Clara önskat sig så länge. Ett riktigt mössband, inte ett sådant där som man köper i affärerna och som det bara står Kungl. Flottan på. Det kan ju vara vad som helst. Anna-Clara känner ingen flicka som har ett band med Delfinen på.
I detta ögonblick föreföll det honom, som om hans farmor i grunden var en sämre mänska än gumman i Göteborg. Hans farmor räckte honom brevet: Ja, det var ju riktigt vackert och känsligt skrivet. Han tog brevet. Hans händer darrade och han skrynklade papperet samman. Men pojke, vad gör du? Han bet sig i underläppen. Ingenting... Hans farmor vågade ej se på honom.
Och under allt detta visste hon inte, att det var henne själv han menade. En gång försade han sig, då han talade om sin älskades hår. Men Rose är ju mörk. Ja visst När han efter en sådan kväll kom ned på sitt rum skrev han så ordagrant han kunde ned allt, vad han sagt och sände det till Rose. Och när han stoppade brevet i lådan log han, ett bittert ljuvt leende. Vilket ironiskt öde!
Möt mig på gatan nedanför trapporna i morgon klockan två, jag sitter i bilen tills du kommer, när jag får se dig gör jag tecken och du går före och jag följer efter på avstånd. Svik mig inte! Din sorgsna Ziri. Sakta lade han brevet på bordet och satte sig stilla på en stol. En hemlig fruktan blandades med våldsam glädje. Du älskar mig du älskar viskade han med tårar i ögonen och det det börjar nu.
Hon harmades inte, som han gjort! Där satt hon och läste detta skamliga hyckleri. Och hon njöt av det! Hon tog inte brevet, skrynklade det samman och kastade det från sig i avsky. Hon satt helt enkelt och hade roligt. En sådan gammal satkäring! Han visste inte, vem han föraktade och hatade mest, sin mormor eller sin farmor.
Ett från Gusten Sörman, som skrev, att nu måste arbetarna taga saken i egna händer, om det skulle bli något av med "projektet Backarna". Ingenjörn var tydligen för gammal. Brevet slutade: "För resten vill jag säga dig, att vill du ha något med av syster min, så ska du komma så fort som möjligt. Annars tar Benjamin Hagelin alltsamman. Han eller fan, sak samma."
Och han överlämnade brevet till Israels konung, och däri stod det: »Nu, när detta brev kommer dig till handa, må du veta att jag har sänt till dig min tjänare Naaman, för att du må befria honom från hans spetälska.» När Israels konung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: »Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska?
Men det var bestämt, att det icke skulle få vara så. I stället är det jag, som har blivit en annan. Farväl, Tomas. Skall jag säga dig tack för det som har varit? Det vet jag icke. Älskar jag dig ännu? Det vågar jag icke fråga mig själv. Men jag glömmer dig aldrig, farväl! Märta. Det var allt. Tomas satt länge orörlig med brevet hopvecklat i handen. Slutligen brast han i gråt.
Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jisreel.
Två dagar därefter fann jag följande brev på mitt bord. Jag minns, att jag bröt det med en känsla av ångest, som om detta papper skulle kunna avslöja inför mig någon hemlighet, vilken hade makt att krossa hela mitt liv. Men på samma gång brann jag av begär att få svar på min fråga: »Varför är hon icke lycklig? Kan man på en gång vara lycklig och olycklig?» Brevet lydde så: Min egen älskade.
Dagens Ord
Andra Tittar