Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Louise kom med lampa och rock. Hon måste ställa sig på en stol för att kunna hjälpa morfar. Är jag fin nu då? Jo, Louise tyckte, att han var fin, fast rocken såg en smula urvuxen ut. På tillsägelse kysste hon morfars kind och lät lyfta sig ned från stolen. Tycker lilla Lova om morfar då? Ja. Är det sanning det? Ja, sade hon. Men han hörde på rösten, att hon narrades.
Och om de också inte insågo och förstodo detta, borde de åtminstone veta, att han var son till kapten Petréus och att hans morfar var ingen annan än konsul Axelson i Göteborg, ledamot av första kammaren och kommendör av Vasaordens andra klass. Och så hade de som ordförande i kommittén valt Percy Anderzén, son till speceri- och diversehandlanden på Västra Storgatan.
Och vid sidan om henne stod hennes mamma i svart siden och med blixtrande juveler kring halsen. Och för henne presenterade Rose sina gäster. Och denna salong och alla de andra rummen Någonting liknande i raffinerad lyx hade Stellan aldrig sett, inte ens hos sin morfar.
Och hon tillade: "För att du skall förstå, min käre, älskade gosse, hur nära din morfar och jag äro dig i tankarna i dessa betydelsefulla dagar och för att du ska ha ett också i yttre måtto synligt bevis på, av vilken oerhörd vikt det steg är, som du nu går att taga, sända morfar och jag dig samtidigt med detta brev i ett särskilt paket några saker, som du för hela ditt återstående liv ska bära som minne av denna betydelsefulla händelse.
Först var det lilla gummans men blev så småningom Louises ansikte. Han såg den plågade, gråtfärdiga barnmunnen, som skulle ljuga kärlek till morfar. Och plötsligt slog det honom, att han aldrig givit Louise någonting. Varför hade han aldrig givit henne en leksak? En docka? Det hade icke varit snålhet, som hindrat. Han kände, att han kunde ge henne allt, allt vad han ägde.
Det var tårar af tacksamhet mot den trogna, gamla tjänarinnans och vännens minne. Genom morfars glasögon. Ser han inte ut som en lärd liten professor den här gossen å teckningen? Bengt heter han, och gärna lyssnar han till alla goda berättelser hans rare morfar talar om för honom.
Han både kände och visste, att han för alltid lämnade någonting bakom sig, vad nu detta var. Hans morfar hade ofta den sista tiden sagt till honom: Jaså, jaha! Jaså, du ska börja skolan i höst. Jaha, det blir en annan dans. Nu är det slut med sötebrödsdagarna. För resten sökte han utfylla morfars dunkla uttalanden med de underrättelser, han kunde inhämta av sina Göteborgskusiner.
Hade han kunnat se sig sjelf nu, hade han funnit att de flesta ord i han talade voro ur böckerna och kamraterna; hans gester från lärare och vänner; hans miner från slägtingar, hans lynne från mor och amma, hans böjelse från far, farfar kanske. Hans ansigte bar icke några drag af mor eller far. Som han icke sett morfar eller farmor kunde han icke döma om likhet dervidlag.
Tre kronor och sextifem öre . Tror han en stjäl pengar som hans morfar! Tre kronor och sextifem öre! Ä han tosi! Här har ja gått och släpat i alla mina dar först för hans salig mor och sen för honom å så ä tacken man får att hans far kör en ur huset. Å så ser man inte till honom på Gud vet hur länge å så kommer han å tigger om tre kronor och sextifem öre. Han kommer aldrig utan han vill ha nåt.
För att visa sitt oberoende av alla familjehänsyn, lade Holmin tidningen framför sin hustru och bad henne läsa. Är det inte sant? frågade han. Sanning, sanning! Det vet jag inte. Men får mamma läsa det här, så låter hon riva hela Blekängen. Aposteln slog avvärjade med handen. Staden vill inte köpa. Hon gör det ändå. Hellre än att folk ska gå och tala illa om morfar.
Dagens Ord
Andra Tittar