Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Hon beklagade, att hon inte kunde komma ner för att övervara den högtidliga akten. Men hans morfar låg ju vid riksdagen och själv kände hon sig inte riktigt kry. Hon bad emellertid Gud välsigna och bevara sin älskade dotterson. Hon hoppades, att den konfirmationslärare, han undervisats av, gett honom den riktiga föreställningen om dessa dagars oerhörda vikt för hela hans kommande liv.
Det är förunderligt, förunderligt. Med er kommer allt det gamla, lidande, smälek, barndomens jämmer, ynglingens förtvivlan och skam. Det är förunderligt, ty det är Gud. Just här, kanske just på denna fläck låg jag på knä framför er morfar. Jag var i själanöd. Jag kände inom mig krafter, som skulle kunna verka det goda, krafter, som skulle kunna höja mig över mängden.
Jag som har flera släktingar i Stockholm, som är mecenater och som ger statyer till Nationalmuseum och till alla möjliga inrättningar. Han teg. Efter en lång tystnad frågade hon: Och var ska du få pengarna till att bli mecenat för? Min morfar när han dör Nä, vet du, Stellan! Vet du vad det kostar att va mecenat?
Han strök henne över kinden med vänster hand. Inte behöver du ljuga, ungstackare, sade han och stakade sig ut ur rummet. Louise kände en förfärlig tyngd i sitt bröst. Hon ville springa ut, men kunde inte komma förbi morfar i trapporna. Då kröp hon in under matsalsbordet och satte sig att gråta med munnen pressad mot de uppdragna knäna. J. A. Broms vandrade utför trapporna.
Ja, jag får väl si att komma igen då. Adjö, adjö, lilla ingenjörn. Ingenjören skakade obehaget av sig. Han gick upp till Louise och satte sig på sängkanten. Hur är det med dig nu? Har du feber? Du har väl inte ätit något? Nej då, nej då. Jag bara dricker. Och ligger. Å, vet du, jag tycker det är så skönt att ligga. Jag tänker på morfar, som gick och gick i hela sitt liv.
Ja visst ja, suckade gubben och gick att öppna för sin förtrogne. Louise gömde sig under bordet, hon tyckte inte om Sörman. Kan lilla Lova säga oss, vad Sörman är för en? Sörman är en tjuvstryker. He, he, he, där hör han! Vem säger det? Barnen. He, he, he, såna elaka ungar. Va säger de om morfar? Morfar är fan själv. He, he, he. Husch då, att Lovan ska vara tillsammans med såna där elaka ungar.
Det var allt synd, att han inte fick ligga något, innan han dog. För det är bra skönt. Morfar dog på sin post, sade Julius Krok utan att mena någonting därmed. Nå, vem ger fåglarna mat? Det gör Evelin. Hon har blivit så tyst och snäll, sen hon kom från Björkenäs. För resten håller hon sig mest i köket. Jag tror att Elsa Sörman brukar vara hos henne. De sjunger psalmer.
Ja, men Lova har ingenting, hon. Emellertid nöjde hon sig med de döda kattorna, strök dem, schasade på dem och jollrade. Gubben återvände till sina papper. Hon störde honom aldrig, hon visste, att han inte dög att leka med. Vid sjutiden knackade det på dörren. Broms flög upp. Vem kan det vara? Inte ska morfar bli rädd. Det är ju bara Sörman.
Det var inte tillräckligt att han en gång skulle bli rik, när hans morfar dog. Han hade skyldighet att visa det redan nu. Han tyckte till och med att hon såg på honom, som om hon väntade sig något av honom, nästan som Lya, när hon tiggde vid bordet. Han tänkte på frimärkena under hela lektionen. Nu voro de och Rose oupplösligt förenade.
Ingenting kunde locka morfar från hans papper. Broms' affärer blevo med varje år allt mera komplicerade. De båda fabrikerna voro jämförelsevis lättskötta, likaså maskinaffären i trots av Krokens många galna idéer. Men Blekängen krävde vaksamhet och förslagenhet, krävde arbete både dag och natt. Det var ett svårlöst problem: att göra få och små förbättringar och likväl få arbetarna att bo kvar.
Dagens Ord
Andra Tittar