Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 24 juli 2025


Barnen kunde tydligt se det, ty det var långt lidet natten och månen lyste full in genom gluggen till lidret. Ante var blek som ett lik. Småsyskonen greto. De lågo knä bredvid Gullspira. "Ta af dej förkläde, Maglena. Jag ska lägga snö sårena och binda fast med min ylleami." "Gullspira är biten", fortfor han hårdt.

Alla tre barnen följdes åt till lidret med Gullspira, som de helt lätt bundo där invid en spånhög, där hon kunde liggplats tills de, som vanligt kunde in henne i en ladugård. Det var bara en af dem, som annars brukade vara upptagen med Gullspira. Men i dag, här, var det som om de icke vågade vara åtskills en enda minut.

Det visste inte Basilius eller skämdes att säga. Basilius! ropade mor genom fönstret, var blir du med sleven? Men Raggen höll honom kvar. Har du inte mål i mun, kytte? Vart tog kolrakärran vägen? Basilius svarade: Kärran står i lidret. Och hon, som låg i, sitter vid bordet i storstugan. Raggen släppte sitt tag. Det var lett, sade han.

Hon nändes ej väcka ens Hellu ännu, utan gick hellre sjelf att hemta ved från lidret, för att kunna göra upp eld i spisen, lemnande Anni att under tiden sköta sig sjelf. Men när hon kom tillbaka med veden, var Hellu redan knä bredvid vaggan, klappade i händerna och lirkade tusen sätt med lilla Anni, som utan att bry sig derom skrek , att hon var nära att qväfvas.

Tiina Katri skyndade genast tillbaka, snart de fått liket ut i lidret. Holpainen hade tänkt stanna der i sina tankar, men hon knyckte i honom. Kom bort nu, hviskade hon. De hade ännu inte hunnit upp trappan, de inifrån hörde ett hemskt ljud, och i det samma kommo barnen alla tre rusande ut från dörren emot dem. Mamma, mamma... Mera kunde Hellu inte säga.

Blek och grå randades morgonen, kontur efter kontur framstod ur dunklet, perspektivet klarnade och blef längre, det gråa blef hvitare och i allt tydligare linier tecknade sig bergen ömse sidor Långträsket och åsen bakom gården. Någon kom uppspringande, det var Agreens Josef, som skulle ha en båtshake från lidret och tåg...

Petu gick, men kom snart tillbaka och sade, att hon inte syntes ännu. Ville började åter kälta. Jag är hungrig, mamma. Mamma, jag är hungrig. ut gården en stund med Petu. Sök åt er vackra spånor från lidret, att ni leka, bygga hus och annat sådant. nu, ä' ni snälla. Nej, jag vill inte. Ville ämnade börja skrika, men fadren röt åt honom, och blef han ögonblickligen tyst.

En gammal vadmalsrock, gråbrunaktig, hängde omkring honom, och byxorna voro sönder bak. Tomt och ödsligt föreföll Holpainens rum dagen derpå. Två personer hade samtidigt förts bort, modren och lilla Anni. Hellu var rädd för lidret, der lilla Annis lik var; hon gjorde en lång omväg, hvar gång hon gick der förbi efter ved. Och om hon måste ut i mörkret, skälfde hon som en garnhärfva.

Hon ryste att hon skakade, när hon tänkte den kvällen ute i lidret i månskenet, när de hörde Gullspiras farliga skrän och sågo henne ligga där som död. Inte förrän de kommit långt, att de hade en annan by i sikte, vågade flyktingarna hvila. De orkade ej heller längre kafva sig fram i den lösa ojämna snösörjan. Månke var trött att han gret. Katten hade han längesedan släppt.

Andra Tittar