United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men utan att unna länsman den tid ett beslut å ämbetets vägnar kräver, ryckte hon till sig lyktan och rusade uppför vindeltrappan. Nu blev vi i mörker, sade länsman. Och han satte sig åter i fållbänken bredvid gossen, klappade honom på huvudet. Inte var det sant, vad hon sa om besmanet? frågade han. Basilius svarade: Nej, inte var det sant.
För du vet väl int' vad ont du har gjort mig? Nej, svarade Basilius. Hon sade: Du har gjort det onda, att du satt split mellan mig och gästgivarn. För han tål inte att jag säger, vad du är för en. Och nu får en inte frid så länge du finns här. Åter gjorde den lilla handen ett försök att komma lös. Det hindrades. Hon sade: Vet du hur det straffas att sätta split mellan äkta makar?
Kanske det, svarade Lars, tryckte hand och fortsatte sävligt sin väg bortåt laggårn. Ett tu tre. Nu börjar vi igen. Ett tu tre. På tå. Och Basilius höjde sig på tå, dansade fram mot grinden, barbent, lättfotad, tunn och mjuk som ett litet kringdrivande strömoln, vit i ansiktet under ögonens mörka ringar, leende allvarligt, leende lycksaligt.
Lars den äldre skakade på huvudet, Lars den yngre skakade på huvudet. Basilius blundade, rynkade pannan, otålig över avbrottet. Träsken upprepade; alltjämt pekande med stråken. Har något hänt? Vad då, då? Gästgivarn sade: Jag går till ögårn. Och han drog till med ett litet löje. För det har hänt, att det ska plöjas. Det plär hända mest var höst.
Och hon steg ut på kökstrappan. Daniel och Valborg följde och mellan dem slingrade Basilius som en mask mellan stam och bark. Mor i Sutre neg och sade: Jag trodde fan själv kom med kolrakärran, men så var det greven. Bättre upp sa sotarn, fastna i spjället. Greven vinkade och log. Det fägnar mig, kära mor, det fägnar mig att vara en kär gäst i Sutre. Men var böveln håller kommerserådet hus?
Mitt i en utdragen vissling stannade den. En röst, dov under klädet, sporde: Vem är du? Basilius formade sitt namn med läpparna. Kärran sattes i gång, stannade åter. Körsvennen lutade sig ned över gossen. Vem är du? Han svarade: Basilius. Då är du den jag söker, sade körsvennen, sträckte sin svarta hand efter gossen. Och Basilius kände sig långsamt lyftas och åter sättas ned, grensle över huven.
Efter följde Lars och svärans barn, Britta, Kajsa, Bollan, namnad efter farmor, Lasse, två år mellan varje och två alnar nu. Basilius stannade på dryg käpplängds avstånd ifrån stättan, den andra stannade var i sin stad, behållande avståndet sins emellan. Mor i Sutre sporde: Vad håken skriker I efter? Men nu skreko de inte alls, en fullständig tystnad rådde.