United States or Trinidad and Tobago ? Vote for the TOP Country of the Week !
hän till den Rhodiska strand, glädjens och skönhetens ö.» Måltiden var snart färdig några skivor rostat bröd, några frukter och mitt på bordet ett lerkrus med rusgivande vin. Kom nu och fröjda dig åt himmelens och jordens gåvor, sade Myro. Ett offer åt Dionysos och därefter en skål för våra trolösa älskare! Måtte de evigt plågas i underjorden!
Visserligen, svarade Kimon; du ränner ett inbillat huvud emot ett inbillat något, som du kallar vägg, och förnimmer genom denna inbillning en smärtsam känsla, som i sin ordning ej heller är annat än inbillning. Vid Dionysos, det vore högst besynnerligt, om det skulle vara så, som du säger. Men om jag stöter huvudet så hårt i väggen, att jag dör?
Talas ej i edra mysterier om en gud, Dionysos Zagreus, den högste gudens älsklingsson, som nedsteg till jorden, kämpade med de onda makterna, led en smärtsam jordisk död och genom denna död, varifrån han uppstod, vart människosläktets förlossare? Vem är denne Dionysos Zagreus, om icke en dröm, som edra fäder drömt om den kommande Kristus?
"O Kolonos", sjöng han efter skalden, "Bygd, bland jordens alla bygder skönast, Ljusa, glada, skimrande Kolonos, Där, med lundars gröna skygd förtrogen, Näktergalen gäll i toner prisar Murgrönsrankans dunkla rodnad, gudens Helga träd, det bäruppfyllda, svala, Stormförskonta, där bland gudaburna Fostrarinnor Dionysos svärmar, I gudinnors lockar sedd, narcissen Gror med himmelsk dagg på bladens fägring, Krokos gulnar, källor sömnlöst skänka Klara bäckar näring och i sångmörs Krets med guldtöm åker Afrodite!"
Annaus Domitius hade talat ut. Han tömde sin bägare och avlägsnade sig. Vid Dionysos, en härlig förevändning för att gå och intaga ett vomitiv! utbrast Karmides. Ett bland romerska rumlare vanligt medel, varmed de satte sig i skick att förnya dryckeslaget. Där ha vi orsaken. Gissat! Riktigt! ropade de andre.
Vid Dionysos! utbrast Olympiodoros, i det han ordnade sin gångares betseltyg och kastade en blick över torget, där ha vi ju prokonsuln. Var? Vid Torg-Hermes bild. Han står bredvid en bärstol och samtalar med damen i densamma. Riktigt. Jag ser honom. Det är Eusebias bärstol, sade Karmides. Jag igenkänner den. Aha!... Men se på vår Annæus Domitius!
Också har i våra dagar, sedan Julianus åter öppnat mysteriernas tempel, mången nyinvigd förvånats att höra där i mörker och löndom förkunnas samma läror, som kristendomen predikat i klara dagen, men enklare och renare, och mången har ifrån Eleusis återvänt med längtan att utbyta den drömde Dionysos mot den verklige.
Förtvivlan och modersglädje kämpa i hennes tärda. infallna ansikte. De insjunkna ögonen lysa av en feberaktig glans. Nu höras steg i den branta trappan, som leder till kammaren. Dörren ryckes upp, och en kvinna, klädd i en vårdslöst sittande kiton, inträder gnolande på en visa. Vid Dionysos, sade Myro, ty det var hon som inträdde, bort nu med alla bekymmer! Se här vad jag i afton har skördat!
Sällan ses du ensam, och om sådant Nå'n gång händer, är det ej Försonarn Som du ropar an, all världens Herre; Nej, berusad af en giftfylld saga, En förförisk sång, med läppar, blekta Ren af dödens hälsningskyss, du stammar Afrodites namn och Dionysos'. Hvad blir slutet? Rysligt, rysligt, gamle, Skall du plikta för din brutna trohet, Du i nådförbundet en gång slutne.