United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !


Blandande löje med gråt och klagosånger med fröjdrop, Höll han sig ton till de språng, han sviktande fötter försökte, Tills omsider, af hufvud och ben besviken, han kullföll, Lämnande hjärtats sår i sömnens händer att läkas. Sådan syntes han nu, den brunskäggyfvige Ontrus Kom från sin friarefärd och gnolande trädde i stugan. Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne.

Glade sågo de där vid skenet af flammande pärtbloss Sju välrustade torpare ren kring bordet i samkväm, Medan i hvar sin vrå tyst gnolande pigor behändigt Trampade surrande rockar och rullorna fyllde med blårgarn. Sedan man hälsat hvarann och båda de tagit sig bänkrum, Började snart, bland tigande tyst, den raske Mattias Sända ett spanande öga omkring, uppsökande Hedda.

Röken höll sig i höjden likväl, och under dess mörker Blossade pärtor i mängd och belyste det landtliga folkets Aftonbefattningar än, värdinnan, den driftiga Anna, Hvilken för sig och sin ärade man uppbäddade sängen, Dottren, som sköljde förnöjd vid muren den sotiga grytan, Gnolande runor i lugn, och sonen, den raske, som flitigt Öste åt fålarnes par, där de stampande stodo vid dörren, Hackelse, blandad med mjöl, i den väl hopfogade hoen.

Förtvivlan och modersglädje kämpa i hennes tärda. infallna ansikte. De insjunkna ögonen lysa av en feberaktig glans. Nu höras steg i den branta trappan, som leder till kammaren. Dörren ryckes upp, och en kvinna, klädd i en vårdslöst sittande kiton, inträder gnolande en visa. Vid Dionysos, sade Myro, ty det var hon som inträdde, bort nu med alla bekymmer! Se här vad jag i afton har skördat!

Dörren var öppen till nästa rum; der höllos fem vaggor en gång i rörelse. Barnen skreko och de vaggande sjöngo, om ett sådant entonigt gnolande kunde kallas sång. Allt emellan slogo de med handen vaggan: Tomten kommer, tomten kommer! Vill du vara tyst! Barnens nedvätta trasor och lindor hängde längs snören i båda rummen. Från dem utspred sig en stark lukt, hvilken än mera förpestade luften.

Han såg ingen mänsklig varelse verandan eller utanför. Han sökte ådraga sig uppmärksamhet genom att sjunga, men utan verkan! Han går in genom förstugan alltjämt sjungande, går igenom barnkammaren och gossarnas rum utan att träffa en människa; han går i köket, ingen piga; slutligen inträder han i salen, alltjämt gnolande Sångarfanan, han mötes av ett dundrande tyst!

Matti lemnade sin plats och hoppade från stock till stock, vig som en akrobat, lätt och elastisk som en fågel. Slutligen uppnådde han stranden. Leena var ej i dag som annars honom till mötes derborta i dälden. Hon stod stilla bakom bron, nere åt stranden. Han sprang framåt munter, gnolande en lustig polska.