United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


DANN. Var kort, min fru, kort ni kan! FRU BINGEN. Visst kan det smärta en, visst kan det svida Uti ens hjärta, att en okänd man v. DANN. Tyst, gnäll ej ! Er röst är svår att lida. Säg lugnt, hvad saken gäller. FRU BINGEN. , minsann! Jo, målarn, han grasserar efter täcken. v. DANN. , är det därifrån den kommer, skräcken? Gif honom dem, slippen I hvarann.

Han mådde bra, hade lugnat sig, fått lite färg i kinderna, och satt nu i skötet av sin familj och berättade för sextiosjätte gången hur det hela gick till och hur det kändes när växelloket körde vagnen och glasflingorna flögo som snö kring passagerarna. Själv hade han sluppit undan med skräcken och det var han, som sig borde, tacksam för.

Han hade suttit och arbetat en stund det torrlagda pensionatet. Det gick inte. Scenerna saknade fart. Bovarna veko undan för hans koncipierande själs grepp som för greppet av en detektiv. Detektiverna famlade kring i mörker. Skräcken , som var hans specialitet, ville inte komma till uttryck i skildringen. Förtvivlad stoppade han manuskriptet i fickan och gav sig ut.

Jag tror, att de bland oss, som deltagit i hans utsvävningar, sovo tämligen illa den natten och under de följande dagarna kände sig ynkligare än om de haft sju dödliga sjukdomar i kroppen. Måtte icke skräcken ha släppt dem för tidigt! Jag för min del beklagade djupt hans öde och prisade min egen ståndaktighet. Men examen stod för dörren och jag hade icke någon tid över för den olycklige ynglingen.

Det var märkligt, sade Raggen. Men Träsken stirrade honom med stora, stela, stränga ögon, sade: Varföre , ? Varföre märkligt? Skräcken är det värsta. Den tar en i magen och slår en i backen och sen är det gjort. Men dansar man och håller sig munter Och han lade fiolen till kinden. Det var den här, jag spelte. Han spelade några takter, vände sig om och ropade: Valborg! Valborg!

Spänn för båda två! Märren! Vi åker fläcken! Valborg! Valborg och Daniel. Töserna drogo sig baklänges inom grinden, baklänges mot köket. Basilius stod kvar. Raggen sade: Han har visst skräcken riktigt, Träsken. Såå? sade Träsken, stillnade av. Har jag skräcken? Och han fortsatte: Varföre , ? Varföre illfänas? Står icke våra liv i Herrens hand, nu och alltid?