United States or Cyprus ? Vote for the TOP Country of the Week !
Moran inföll: Ja, det blir töserna, som får gå med maten. Han stirrade på henne ett ögonblick, vände sig bort. I kan skicka Basse, om det passar bättre. Jag är väl inte en sån fähund. Eljest ville jag säga Hon sköt igen dörren, ty i köket kacklade sväran som en höna, stolt över ägget hon satt i världen: D'ä Stava, d'ä Stava, d'ä Stava som kör'n ivä Vad ville du säga?
Egentligen har jag just inte tyckt mycket om din evinnerliga kurtis med töserna här. Men en mor ser ju igenom fingrarna med en hel hop, när det gäller hennes egen son, och en sak har jag alltid varit säker på: att ingen tös skulle behöfva gå och fälla tårar för din skull. Du kysser alla, liksom en annan pojke tar dem i hand.
Men jag gör det icke, sade masmästaren Sven. Pelle gör aldrig annat än sjunger ovett och lögn om töserna, om deras trolöshet och sådant snack... Jag gitter icke höra det. Nej, månntro! sade Pelle, sedan Sven fick sig en fästmö, tror han alla flickor om gott. Håll munnen! sade Sven. Bevars väl, jag tiger, masmästare, svarade Pelle.
Och se'n gingo vi in i sällskap bak efter min vagn: jag bar ena mjölkspannen, och hon den andra. Hon bad mig stiga in, och där var fint och i ordning, så tidigt det var på dagen. Jag blef trakterad och vi pratade om en hel del, både gubben och jag och töserna och kvinnan och gamla farmor.
Spänn för båda två! Märren! Vi åker på fläcken! Valborg! Valborg och Daniel. Töserna drogo sig baklänges inom grinden, baklänges mot köket. Basilius stod kvar. Raggen sade: Han har visst skräcken riktigt, Träsken. Såå? sade Träsken, stillnade av. Har jag skräcken? Och han fortsatte: Varföre då, då? Varföre illfänas? Står icke våra liv i Herrens hand, nu och alltid?
Siffran imponerade och hon fortsatte: Detta allenast på Larsbo huvudgård. Ni börjar kanske ana att saken har en ekonomisk sida? Om vi betänka att landets kvinnliga legohjon i åldern 15-40 år uppgå till 67,890 Kors i jissi namn! skrek Ludwig. Vem har gått omkring och räknat alla de töserna?
En urfattig torparekäring. Åt mig. Å hut! Men såna är ni allihopa, torpare och bönder och gästgivare och länsmän och allt vad bofast folk som finns. Allihopa. Och jag skiter i det, gästgivare, jag skiter i det. Men lägger I det töserna till last så ska fan ha Sveriges bönder. Nu är det sagt. Han reste sig, slängde på sig rocken, satte sig åter, tog av hatten och torkade brättena.
Han tyckte de voro för dödbakade och för mycket för grannlåt klädhängare, som inte ha vaknat till lif, sa han. Det har nog kommit ut, så han står just inte så väl hos töserna, fast naturligtvis hvilken af dem som helst skulle tagit honom med uppräckta händer, om han bara sagt ett halft ord. Ja, han har alltid varit en pojke för sig. Jag minns, när vi voro på bröllopet i Brödåkra i fjol.