United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hartman hade under långa tider vandrat i de bakvända lustarnas trolldomskvarter, och i Haschischland hade han gråtit och stridit och fallit och bedit. Han hade rest sig igen och burit sitt huvud högt och hade där kommit en frestelse i hans väg igen, ett hinder över gångbanan, till utseendet knappt större än ett halmstrå, men nog stort att stupa .

Från denna kväll har jag aldrig sedan under min långa lefnad somnat in utan att först hafva bedit "Fader vår", och den bönen har i sorg och glädje fört med sig välsignelse. Barnavännens anmälan 1905 Se föregående nummer!

Du, som gifver fågelns ungar skjul emot ovädret, skydda ock denne som är skyddlösare än de. Och när hon hade bedit, såg hon ned barnet och såg att det log, som barn le de i drömmen se Herrans englar, och hon sade: "Lofvad vare Herren, Herren. Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta, men din tröst gladde min själ. Herren är mitt hopp, den högste är min tillflykt.

Jag drömmer jag drömmer! ropade han vilt. Men gestalten stod kvar, han såg förfärlig ut i det blandade skenet från dagern där ute och lampan som ännu brann. Och plötsligt tyckte David att all hans rädsla gav efter, han blev ond. Hör nu, jaså, du är här, du kom ändå till sist! Jag har bedit till däj som barn många, många gånger, och sen jag vart man också har jag bedit men du kom inte.

"Men stod Ozias, deras furste, opp och gret och sade: Käre bröder, hafver dock tålamod och låter oss ännu i fem dagar förbida hjelp af Gud". "Om han ville bevisa oss nåd, och sitt namn härligit göra". "Varder oss i dessa fem dagar icke hulpit, vilja vi göra som j bedit hafven".

räkna vi ju också det för något vida värre, när ett älskligt barns själ fördärfvas genom syndens makt, än om det blott vore fråga om lekamlig sjukdom. vi blott rätt ögonen upp för huru den onda andemakten kan förföra och fördärfva för tid och evighet en människa, som är köpt med Jesu blod. Huru mången moder har icke i bitter nöd för denna orsak bedit om hjälp.

Han undrade om den gamle mer än annars kände den tunga sorgen av att hans ende levande son inte kunde tro och känna frid. Men han sade ingenting, och när han läst slut och bedit högt gick han bort och lade sig sängen med händerna knäppta över bröstet och ögonlocken slutna, mager, med urätet ansikte, stilla och vit som ett lik, medan juldagen kom svartgrå över barvinterbackarna och skogen.