Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Gamle Fulco, som krönte Magnus, och min broder Erik, som räckte honom kröningssvärdet, vad fingo de för sin iver! Båda äro döda. Och Erik Klipping, som än var mot mig och än med, fick mordstöten i Finderups lada. Min drottning är död, och död är också... hon, jungfrun, som jag följde till landamäret i det vackra vintervädret.
Lossen hans händer och gifven mig en knif, så skolen J få se, huru hans hjerta skall vekna, och J skolen få se, att jag är värd att vara eder Höfdings maka". Schananos skreko gällt: Ho-ah, oah, räckte henne en knif och lossade mina händer.
»Det är allt jag, snälla Asp», sade hon, »ännu för ett par minuter se'n var jag så rädd för er att jag knappt kunde hålla i de här strumpstickorna, men nu...» Hon räckte honom sin hand och förde honom beskyddande och vänligt tillbaka till hans plats med en min, som om hon varit en mor och han hennes barn.
Det var oro och misstämning inne i stugan, men som vände sig till riktig fröjd när Ante och Gullspira kommo åter dit in. Anna-Lisa fick mer än en stopfylla med varm skummande mjölk af geten, det räckte både till grötdoppa och till kaffe, och att blanda i vatt'vällingspadet, så man tyckte att det blef rent kalasmat. Men så det såg ut i främmandestugan!
Och du, Gud, som hör och ser allt, förlåt att jag i dag hädat ditt namn. Nu är jag ju mera lycklig än jag skulle ha rätt till. Jag har i dag fått hvad jag visst aldrig förr haft en hustru! Leena drog en suck, liksom af lättnad. Hon räckte mannen handen. Och såg sig omkring i den lilla grofva, smutsiga stugan.
Korna råmade vänligt emot honom, emedan han alltid gaf dem något godt, och hästarna gnäggade och fnyste af förnöjelse, när han räckte dem ett brödstycke. Hvad nu särskildt gässen angår, så kom han alltid ut till dem med deras frukost redan klockan half sju hvarje morgon och ibland redan klockan sex.
Han kände med ens, hur han blev stel och styv. Hon räckte honom kuvertet. Vad ska ja med de. Jag samlar inte frimärken. Hon såg på honom. Och så, sekunden efter, hände något märkvärdigt. Hon lutade sig in mot honom och viskade i hans öra: Du ä väl inte ond på mig, Stellan? Han skakade på huvudet, men på ett mycket litet övertygande sätt.
När pojken var 7 8 år gammal, hade han ritat af alla byns pojkar och märkligare kreatur med träkol eller tjära på faderns hvita stugulänga, så långt den räckte. Stryk fick han i långa banor och ovett utan all ände, men det var som att slå vatten på gåsen. I skolan ritade han af »mästers» långa »snushorn» på svarta taflans framsida och den grannaste tösen på baksidan.
Våren kom när vintern gick, men det blef icke bättre, ehuru hon hvarje dag hoppades. Hvad han förtjenade hade han ju rätt till att sjelf använda. Hvad hon arbetade ihop köpte hon mat för, mat och något husgeråd. Det räckte godt till, men ingenting blef öfver. Han var sällan hemma. Hon fick bära maten bort till fabriken, der han arbetade.
Och sannerligen, pappersknifven, som han var så rädd om och som han förgäfves letat efter, låg under hans skrifbord, så godt som gömd under renhuden där. "Skulle du vilja ge mig den, du", sade han och räckte ut handen mot henne. Brita-Cajsa gick genast fram med knifven, och lämnade den. Jägmästaren, som visste hur svårt det var att få hundar att apportera, blef nästan flat.
Dagens Ord
Andra Tittar