United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dock, det var , när han sin framtid såg I ljus ännu, i glans sin konstnärsbana. Nu var han kommen hit. Jag måste ana, Att han var bruten nu till mod och håg. Jag tyckte, onkel, att hans öde låg I mina händer, tänkte er vana Att hjälpa alla, hvar ni någon fann, Som trädde modigt fram och vann ert tycke. grubblade jag fram mitt mästerstycke v.

Tre kvällar å rad var han ute och rumlade; den fjärde kom han hem med en Laterna Magica som han köpt hos Rosenbergs. Efter soupén höll han förevisning; men den mottogs med köld och kritik; man hade redan sett två dylika kvällarna förut! Medan han grubblade, handlade de fem! Men han var uppfinningsrik. Han visste att prostinnan gick till torget varje morgon kl. 8.

Vi grubblade hit och dit men slutligen sa jag: Ärlighet varar längst och med sanningen kommer man långt, om man använder den rätt. Jag utvecklade min plan för Judit och den vann hennes gillande. Men den kvällen dröjde jag med flit ute över stängningstiden och kom inte hem förrän klockan slagit tolv.

Han grubblade fram och åter, hopsatte de äventyrligaste planer och glömde icke att emellanåt le ett brett och instämmande leende med de andra. Slutligen hettade det till över pannan, och han tyckte sig ha funnit en utväg. Det hade nu blivit skumt, och vid nedersta trappsteget brann en liten eld, vilken väktarna kokade sin mjölk.

Hon bråkade sitt hufvud med tusen antaganden, hon undrade om han kunde ha blifvit sårad af den lilla tillrättavisningen; hon grubblade och våndades. Söka upp honom ville hon icke; hon visste att hvarje närmande från hennes sida kunde framkalla en ovänlighet från hans. Det var tredje kvällen just vid den tiden han brukade komma. Hon gick fram och tillbaka i salongen, räknande kvart efter kvart.

Han ansåg, att hon borde komma till någon skicklig kirurg i hufvudstaden för att kunna bli fullkomligt återställd. Men hvarifrån taga penningar till sådant, när man knappt har sitt dagliga bröd? Fru Henriksson grubblade dag och natt öfver den saken, men hon fann ingen utväg utan måste med tungt hjärta låta den tanken fara, åtminstone för den närmaste tiden.

Hon grubblade icke längre; hon såg sin väg. Den låg klar, som om naturens mäktiga hand själf utstakat den. Elden hade gått fram öfver hennes lif, härjande och förädlande, rensande och ödeläggande; därför kunde marken nu bära dubbla skördar. Aldrig mer skulle hon känna sorg och glädje som hon känt dem förr, ty nu fanns det någonting inom henne, som höjde henne öfver hennes egen tillvaro.

Under mellantiden grubblade Edmée icke litet , hur hon skulle kläda sig och vad hon skulle säga, att hon bleve »konvenabel» vid detta viktiga tillfälle. Det föll henne icke in att be om råd; intet plågade hennes ungdomliga, provinsiella stolthet som medvetandet om, att hon var komplett oerfaren i allt vad som »brukades» i

Naiva medlemmar av släkten kände sig skandaliserade och protesterade. Professorskan svarade med ett hemlighetsfullt och ömt leende: Olga har fått någonting, som är bättre än ett gott huvud. Vad i helsicke nu ! Bättre än ett gott huvud? De grubblade. Plötsligt gick det upp ett ljus för dem. Ett gott hjärta! Ett gott hjärta är bättre än ett gott huvud. Åtminstone för omgivningen.

Han hade hyrt ett lågt vindsrum i ett gammalt förfallet hus uppe vid Adolf Fredrik, ett litet torftigt och gammalmodigt möblerat rum med sluttande golv, och vars enda fönster låg åt en stenlagd gård med stora susande träd. Där låg han om förmiddagarna soffan med en bok i handen, men han läste icke mycket; han grubblade mest över frågan, hur han skulle göra för att förtjäna pengar.